torsdag 25 juni 2009

"Mamma,....

... det luktar pappa om hundkopplet..!" Sa Carolina igår kväll. Med längtan. Den där plågsamma sorten..
"Hur då... luktar pappa... ?" frågade jag.
"Ja, men du vet... så där som pappa alltid luktar... med bensin... lite bullar... och sitt rakvatten!"

Jag kunde för allt i världen inte känna doften av vare sig bullar, bensin, eller rakvatten på hundkopplet... men hon gjorde ju det... och då fick det vara så!
"Ja, jo... men kanske känner jag lite pappa också..." sa jag. För det var viktigt.

1 kommentar:

Kersti sa...

Dofter om än så svaga, ibland bara i tanken, kan framkalla många starka känslor. Det där med doft är väldigt speciellt. Kram från en som sitter på gården bakom sitt hus, ensam men mitt ibland grannar och deras gäster. Kan tjuvlyssna på deras samtal och njuta av sommaren. Kramar.