... eller "så lite vi har, men så gott vi mår"? Det blev lite svårt att hitta någon bra rubrik ikväll... då båda bara vill stämma till hälften. Helgdagskväll är det ju visserligen, men att våran lilla fina lägenhet skulle gå under namnet timmerkoja... nja, det vore nog att ljuga rätt friskt! Å den andra rubriken... att vi inte har så mycket, det stämmer ju på flera sätt nu... men mår så gott för det? Nja, det vore nog samma sak här... ljuga rätt friskt!
Det är nog lite mera som:
"Bort längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik, bekymmer, ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi har kött, vi ha brännvin till tröst
här är helg, djupt i skogarnas ro...."
.... fast utan brännvinet då!
..........
Egentligen skulle jag ha skrivit om någonting annat...någonting viktigt. Någonting om hur det är att lämna bort.... att lämna bort det käraste man äger. Jag har fått flera mail om just detta... om detta fasansfulla beslut som alla, alla anhöriga till de som får en demenssjukdom en dag tvingas att ta.... och rädslan och skräcken för det. Jag vet...
Men jag får skriva sen... inte ikväll. En annan dag...
(Men jag glömde ju att skriva.... Carolina ska se på fotboll ikväll... Sverige-Dannmark. Hon MÅSTE ju bara se det... eftersom "hennes" pojkar (hennes bästa klasskompisar) i klassen gör det. Sånt är viktigt! Å då ska en mamma njuta av tidningen "Lantliv" , som hon har fått av en mycket god vän. Å så göra någe gott kvällsfika.... så egentligen mår vi ju ganska gott... åteminstone just nu!)
4 kommentarer:
Jag tror nog att många har det ungefär som du, man får glädjas åt det som är bra, resten får man bara leva med.
Den där sprudlande glädjen och livslyckan, den finns nog bara i reklamen.
För egen del glädjer jag mig väldeliga åt att det är lugn i tillvaron nuförtiden.
Fin dikt från Gisan!
En riktigt svensk kram - du vet, så där lite lagom... :)
Jag kan som känna ibland då jag har som ondast i min hälsena att det inte är ngt eftersom det finns dom som har det värre...Nu fick du mej att börja fundera lite.../Kram
Att lämna bort det käraste man äger.... måste vara oerhört svårt. Det går inte att föreställa sig hur svårt det måste vara förrän man är i samma situation.
Jag tänkte på dig när jag var där i Umeå... men tiden räckte inte till. Men från Sundsvall är det ju ingen Romresa till Umeå... så vem vet :)
Kraaam!
Det 'är ändå en bra bit jobbat när man kan gå från att enbart existera . till att kunna leva vissa bitar av sitt kiv igen :-)
Du har kommit en bra bit på vägen vännen! Keep on running..
Skicka en kommentar