ligger i delar framför mig på golvet. Den som SE och jag fick av svärfar för många år sen... den som följde med i vårt liv och i vår tid... den som följde med SE till demensboendet... den som han nu plockat sönder, fyllt med papper, lurat in sin nyaste och finaste t-shirt i en plastpåse och lagt som skydd bakom klockan... den ligger framför mig på golvet.
Det är sorgligt.
Den var en del av oss... det som var vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar