fredag 15 maj 2009

Någon gemensam nämnare...

... för mina tankar om soliga dagar, ensamhet, och drömmar hittar jag inte. Mer än att de är just det... mina tankar. Om nuet och framtiden...

Soliga dagar borde ju ge samma känsla oavsett om det är torsdag eller fredag... kunde man ju tycka. Min sol steg upp nästan exakt samma tid idag, som igår... och ändå var gårdagens förmiddag bara ett enda stort depp! Jag sov i samma säng, jag drack morgonkaffet i samma rumssoffa, jag duschade bakom samma fula draperi, jag gick genom samma park med Pontus P.... ja, precis som jag gjort nu.
Å ändå så känns den här morgonen så helt annorlunda... så mycket lättare än igår morse... varför då?
Kanske beror det bara på att det är så här det är... att somliga dagar och stunder är som "döden i grytan"? Då sorg och saknad bara har valt att lägga sig som ett lock över en... oavsett hur man försöker att kämpa emot.
Kanske beror det på att man någon försöker hjälpa en att lyfta på locket endera dagen.... visar omtanke?
Kanske beror det på att någon kommer och knackar på dörren just då... drar grytan från spisen, och skingrar ens ensamhet?

Ja jag vet inte.... men det blev ändå en bra dag igår, trots förmiddagen! Min mamma och pappa kom på fikabesök, och med sig hade dom min lilla "kapten" med sig! De som följt mig vet att jag menar min lillebror K, som tagit sig igenom många stormar på sin lilla bräckliga livsskuta! Vad glad jag blev över att dom kom! Himla glad...

.........

Ensamhet och drömmar. Hade jag också tänkt skriva om.. men det får bli sen. Ett eget inlägg.
Nu ska jag ut och "shoppa" på Coop Konsum... typ!

4 kommentarer:

Nina sa...

Jodå, jag är urstark! Men ibland händer det att även jag känner mig ynklig och liten... som nu, med lillflickan.

Kraaaaaaam!

Gisan sa...

Ett mycket värdefullt besök förstår jag! Inte konstigt om dagen idag känns lättare att vakna till. Kramar...

Eleonora sa...

Någon gemensam nämnare har inte heller jag funnit. Mina tankar hoppar och skuttar så det står livliga till - och det poppar upp minnen när man minst anar det. Jag tror det blir så mer eller mindre för alla. Händelser i det vardagliga, men som ändå kanske går litet utanför - saker man inte bearbetat klart - ja, när som helst kan de komma. Och numera allt som oftast utan att man blir ledsen eller upprörd.

Så trevligt att du fick finbesök! Det är väl inte så ofta som lillebror kommer och hälsar på. Det tycker jag var roligt för dig. Och mor och far förstås - nu kom det några och de gav dig styrka kan jag tro.

Jag bara städar och städar och rensar och slänger eller stoppar ner i källaren. Nu är jag snart klar med min "dödsstädning" - huuu så heemskt det låter!

Trevlig fredag har jag alltså inte haft, men NU börjat det med ett glas vitt före maten. Sedan slappa framför TVn. Kram min kära vän

bollebygdsbo sa...

Dagarna kan verkligen vara helt olika.
Somliga dagar orkar man en massa- andra dagar orkar man knappt ur sängen. DFå är det bra med en hund som puffar¨på och måste ut.

Mina tankar är ofta hos dig - bara så du vet.
Kramar från Bollebygd