... en av de låtar som sjöngs för oss på bygdegården i Högda. Där vi firade bröllopsfest 1990. Men då var det herrar Bertil R och Stig-Arne W som sjöng... och jag och SE satt nygifta och lyckliga och nynnade med.
En av mina absoluta favoritlåtar.... på många sätt.
lördag 18 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Elisabeth!
Vilken fin låt och vilket fint minne. Jag tror inte att jag hört sången förut.
Tack för att du bjöd på den.
Kram,
Tittar in och delar med mig av det solsken jag lyckades fånga på min promenad. Tänker alltid på dig när jag ser solen :-) Kramar...
Som du vet så gråter jag alltid när jag hör den här sången.
Jag gråter av sorg och saknad efter en svunnen tid ..jag gråter av saknad efter den storebror som försvunnit in i dimman.
Jag ser honom framför mig när jag lyssnar på sången. Ser honom lägga huvudet på sne som han gör när han lyssnar, och så många fina minnen spelas upp framför min näthinna...minnen från våran barndom och ungdomstid.
En storebror som var mitt allt och betydde så mycket för mig
Och naturligtvis så minns jag eran bröllpsfest också när man sjöng just denna sång så vackert.
B
Skicka en kommentar