... och försäkringsmedicinsk utredning kan man komma långt. Sa hon hurtigare än hon kände sig!
Men det är helt riktigt... för när det gäller Carolina-depp så vet jag att en bit banansockerkaka och lite mamma-stöd kan jaga mycket på flykten. Fast det brukar gå bra med vilken kaka som helst egentligen...!
Försäkringsmedicinsk utredning. Ja, den kan man nog komma hur långt som helst med också... vill jag tro på! På måndag ska jag börja med den... träffa både läkare, sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut... och lite annat folk.
Men det känns lite skakigt... fixar jag verkligen det här... viljan finns ju... vad vill jag... vad kan jag... dör jag... tusen andra frågor och rädslor... tänk om det blir en ny förändring till det sämre, och som i sin tur får mig att förlora den lilla styrka jag har kvar? Det är nog den sista frågan som skrämmer mig mest...
Orkar inte skriva så mycket mer om det just nu.... men jag undrar hur det har gått för andra som har gjort en sådan här utredning. Är den bra, eller dålig? Eller... konkret, kan man verkligen bli den bästa Elisabeth som finns med den, för hon som finns just nu, hon är rätt vingklippt och trött. Hon behöver.... men vad?
Carolina är strax hemma, och vi ska fika. Banansockerkaka...!
Ikväll blir det Let´s dance. Jag och hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Elisabeth.
Jag tror att detta blir bra, men du är ju beredd på att det blir både smärtsamt och jobbigt.
Jag har ju gått en liten bit på den där stigen med försäkringskassa och annat. För mig var det positivt - och jobbigt.
Nu känns allt bra.
Kramar till er och önskan om en bra helg.
Tycker det låter bra det där du kommer att få göra.Förstår att det kan kännas läskigt för du blottas ju verkligen. Tänk så här att dom du ska träffa är till för din skull. Dom är där för att hjälpa dig i din svåra sits.Dom är där för du kanske kunna öppna nästa dörr i ditt liv.Önskar dig verkligen ett stort LYCKA TILL med detta och jag hoppas verkligen att dom ska kunna bidra med något för dig.Ha en skön kväll. Håll tummarna på måndag för mig då ska jag äntligen till den där fotspecialisten.
Stor Kram ewa
Jag har inte gjort en sådan ingående utredning. Men de fyra personer på FK som jag träffat under min 1½ års långa sjukskrivning har varit mycket bra att prata med och mycket lyhörda för min kropp och sjöl. Jag håller tummarna för dig! Kramar...
Det kommer att gå bra...
Du har en ovanligt tuff resa bakom dig och nu kan det bara bli bättre.
Men var beredd på att det kan ta tid...
Banansockerkaka låter bra, jag åt faktiskt en skiva på jobbet idag. Det var en kollega som hade bakat och tog med sig till eftermiddagskaffet. Gott!
Kramar!
Precis som alla andra så vill jag önska dig lycka till och de är ju där för att hjälpa dig dit du ska...
Kramar från Liv
Jag håller tummar och tår för att det ska bli bra. Att de du träffar vill dig väl men det utgår jag från att de vill. Kramar i mängd från en trött kersti som jobbat på sin lediga dag och ska jobba imorgon också. Phu jag hör hur sängen ropar på mig
Din dotter är både vacker och klok! Men så har hon ju en otroligt fin mamma!/Kram
Du kanske kommer ihåg att jag gjorde en sådan utredning i höstas. Vet inte om det är precis samma. Min var totalt tre veckor med en veckas utredning och två veckors arbetsträning. De två sista veckorna var sjukt jobbiga och jag var mycket kritisk. Men vecka ett, själva utredningsveckan, var väldigt givande. Självklart blir man helt slut av att undersökas och svara på en miljon frågor och berätta om ditten och datten, men det gav en del svar och ledde framåt.
Viktigt att du är ärlig mot dig själv och de du träffar, försök inte vara duktig. Man vill ju så gärna fixa allt, men det behöver man inte, lyssna noga på kroppen och var snäll mot dig själv. Säg ifrån och visa tydligt när du inte orkar mer.
Hela syftet med utredningen är att ta reda på din kapacitet och att hjälpa dig framåt och det tycker jag att den gjorde för mig. Alla jag träffade var otroligt profsiga och sammanställningen de gjorde kändes som den stämde väldigt bra. FK har också följt alla deras rekomendationer.
Så även om jag var totalt slutkörd, ledsen, arg, förtvivlad, ja allt, efter den där utredningen så tycker jag att den var bra.
Önskar dig lycka till! Det kommer bli jobbigt men BRA. Viktigt att du tänker på dig själv först och främst. Stor kram.
Du kommer inte att dö. Du klarar detta. Men glans. Det här är ett steg i rätt riktning.Men lova en sak, att du visar den Elisabeth som finns nu. Försök att visa så rätt och riktigt vilken Elisabeth du är nu. När du gör det, öppnas dörrarna. De är där för att stötta och se dig, vad du behöver just precis nu, såsom din tillvaro har blivit. Det kan finnas personer på fel platser, kanske även här att du träffar någon som inte riktigt förstår dig och din situation. Om det skulle vara så, så ge inte upp. Det är du som lever ditt liv. Visa dem ditt liv, så ska du se att allt kommer ordna sig. För du grejar detta. Jag tror på dig!
Kramar Nalle
Har inte gjort någon sådan utredning... men hållar alla tummar och tår för att det går bra och blir som du vill.
Kramar!
Jag har gjort en sådan utredning och det var väldigt bra tycker jag. Du kan väl skicka ett mail, så berättar jag mera.
Ha en mysig helg!
Det här låter bra. Du ska inte vara rädd - dom här specialisterna är vana vid att göra utredningar och nog vore det väl skönt att få ett specialutlåtande. Och du vet - Du orkar med - och kan säkert komma fram till något positivt under processen. Jag ska tänka på dig. Kram kram
Tittar in med varma kramar och en önskan om en bra helg!
Tack för dina rader hos mig, jag hoppas att kommentarsfunktionen inte ska fortsätta att krångla. Det är hopplöst när man skrivit ett långt inlägg och det sedan försvinner ut i tomma luften. Hoppas du inte blev avskräckt!
/Ingrid
Det är okej att vara rädd, men tänker att du kommit långt på din väg, och tror jag förstod vad du skrev hos mig idag! Det är fint att läsa om dina stunder med Carolina, och bra att du tänker på dig också! Varmaste kramar alltid!
Skicka en kommentar