torsdag 19 februari 2009

Jag vet inte...

... hur jag ska fortsätta mitt skrivande här. Ska jag vara ärlig och berätta om hur verkligheten ser ut, eller ska jag fortsätta att försköna somligt och somliga?
Jag har fått så mycket skäll om hur jag "hänger ut" och berättar om hur vi lever... så nu vet jag inte längre.
Vem ska jag skydda?
Men jag har alltid älskat att skriva... för mig har det varit en livlina de senaste åren. Både vad gäller skrivandet i sig, men också för att jag fått möta så mycket omtanke och värme som jag aldrig mött tidigare. Omtanke och värme från människor som burit, och fortfarande bär genom helvetet nu. Omtanke och värme från människor som har förstått att läsa mellan raderna. Omtanke och värme.... som hos somliga ger avundsjuka.

Jag vet inte...

Carolina hade en fin födelsedag. Först illasjungandesång med fika och present från mamma... sen besök på eftermiddagen av storebror Jonas, faster C med sina två flickor, och sist men inte minst kompisen PH.
Utan dem så hade det blivit ett mycket futtigt litet kalas....

22 kommentarer:

Anonym sa...

Bry dej absolut INTE om gnällspikar som inte vet hur livet kan vara! Allt är inte som att leva på ett rosa moln. Du har med all säkerhet bearbetat din svåra tid med ditt skrivande plus att väldigt många får styrka genom att läsa vad ni går igenom. Jag tycker om att läsa om ditt liv. Du skriver så fint om allt trots att det inte är så roligt varje dag!/Stor varm kram

Ingrid S sa...

Jag läser alla dina inlägg. Har aldrig fått känslan av att du "hänger ut" någon. Du beskriver precis hur din dag ser ut och det kan kanske uppfattas annorlunda av andra.
Många som har upplevt olika svåra saker i livet känner ofta igen sig när de läser dina inlägg. Hur svårt det är att få vardagen att fungera när man blivit drabbad av något svårt.
De som skäller kanske aldrig blivit drabbade. De har aldrig varit där.
Du skriver att du fått så mycket omtanke. Överväger inte det gentemot det negativa?
Det är bara du som bestämmer om du ska skriva, men jag tror att det är många som vill att du fortsätter att skriva.
Var rädda om er!

Anonym sa...

Kjære Elisabet

Jeg er en dame som er inne og leserbloggen din av og til.Vær så snill og forsett og skrive ,ikke minst for din egen skyld.Det hjelper litt å få satt ord på ting og tang.
Sender deg mye styrke og varme.

Maggan sa...

Elisabeth!
Läser just ditt inlägg innan jag ska gå i säng, men måste skynda mig att svara. Snälla, fortsätt precis som du gjort. Din blogg gör du precis som du vill med, det är ditt eget rike. Men jag skulle sakna dig mycket, om du ändrade dig och slutade blogga. Det känns som om jag känner dig och jag tänker på dig ofta.
Din bloggsyster Maggan

Bloggblad sa...

Det går inte att ge råd, du får känna efter själv. Antingen struntar du i vad folk tycker... eller inte.

Jag har valt att inte skriva ett ljud om sånt som rör familjen och som inte är solsken. Jag tror inte att det är att försköna, för jag ljuger aldrig, bara låter bli att berätta. Internet är ju ändå tillgängligt för alla - även för dem som inte vill en väl, om det nu finns såna, och finns kvar för alltid.

Men om du känner dig lättad av att berätta, så ska du göra det. Den som inte vill läsa kan ju lätt låta bli.

Kram på dig!

Dubbelörn sa...

Det gör ont... ända in i själen...

Jag vet... o jag är med dig hela vägen...

Varmaste o goaste kramen till er båda

Anette sa...

Jag tycker att du ska fortsätta skriva, det är en lisa för själen att kunna skriva av sig alla tankar som finns där inne.
Du kan ju stänga bloggen så att de du vill ska läsa får tillgång till den.....vet inte riktigt hur man gör dock....

Kram från en snövitt och vackert Skåne

Anonym sa...

Ibland är det svårt att veta hur man ska göra. Lyssna till magkänslan, den brukar ha rätt. Och hur du än gör så vet du att vi sitter här runt omkring dig. Kram

Anonym sa...

En blogg är en dagbok. Vem skall den förskönas för och i så fall av vilken anledning?
En dagbok skall beskriva en vardag, med allt vad det innebär av känslor - sorg och glädje.
Din blogg är skriven utifrån ditt perspektiv på tillvaron.
De andra, lever inte det liv som du gör, då finns ingen anledning att bloggen ska förskönas med omskrivningar.


Dina bloggvänner stöttar dig och bär dig genom det som hänt. Om det skapar avund hos andra, så tycker jag att de skall gå till sig själva och fråga sig varför denna avund slår sig ned oss dem. Inte lägga skuld på dig. Du försöker att överleva det värsta som hänt. Du försöker gå vidare.


Att försköna det som händer, skulle inte ge oss som läser din bild av verkligheten. För återigen, det är din blogg och dina funderingar som skall återges här.
Det är du som får ta de små myrstegen framåt varje dag, det är du som måste ta ett andetag i sänder.
Om bloggen hjälper dig att komma framåt och ta djupare andetag, så är väl det bra, och inget som någon skall anmärka på.


Du kan låsa bloggen, så att bara de du vill skall komma hit och läsa. Men det ska du inte behöva. Det finns säkert de som läser din blogg som är i liknande situation, men av någon anledning inte lämnar något avtryck här. De kommer på så sätt att förlora något betydelsefullt för dem. För jag tror din blogg betyder mycket för andra människor i liknande eller samma situation. Det kan aldrig vara fel att delge dem vad som händer i din vardag.

Kommer du ihåg vad Astrid Lindgren sa angående sina böcker?: Om jag så har hjälpt en enda liten unge, är det värt det".
Vänd på det och ta din blogg.
Om du har hjälpt någon enda liten människa i samma situation, så är det värt det.
Något att tänka på hos dem som ger dig kritik.

Och om vi som bloggar med dig har hjälpt dig, bara ett litet uns, så är det värt det.

Kramar Nalle

Eleonora sa...

Du älskar ju att skriva och du är duktig på det. Har du kollat upp med någon skrivarkurs i Umeå. Har du undersökt med något förlag om de är intresserade av att ge ut dina ord i form av en bok? Alla som skriver är självutlämnande - i mer eller mindre form - den som inte kan acceptera det, borde inte läsa något över huvud. Inte ens Bibeln för där står mycket otäcka historier och hemskheter. Den som skriver bestämmer själv vad han/hon vill berätta - vissa fabulerar - andra är mycket ärliga. Bara du själv kan avgöra om du ska fortsätta eller ej. Att skriva är ju som ett livselexir, kanske kan man finna andra väger som inte är så offentliga - men det är ju författarens beslut.

Mitt besök hos tandläkaren gick bra men jag blev 800 kr fattigare!
Nu är det Sov Gott och Natti Natti

Annela sa...

Du ska skriva precis det du vill. Du skriver så bra och det är din blogg. Att somliga försöker styra ditt skrivande verkar inte klokt. Vill du försköna somligt, så gör det. Ibland behöver man det, men annars kan väl ingen ha åsikter om vad du skriver. Det är bara att sluta läsa om man inte vill.
Kramar, vännen...

Ormen sa...

Lyssna till ditt hjärta, avundsjuka och illvilja kommer du aldrig ifrån. Det bästa är att ignorera dem som mår så dåligt att dom anser sig stå över andra.
Du och din dotter behöver så mycket och det är ni som står, och ska stå, i centrum för era liv.
Jag hoppas du fortsätter att skriva, och att det kan hjälpa dig framåt.
Varma kramar
Anneli

Anonym sa...

Klart du ska fortsätta att skriva! Det är ju ditt uttrycksätt och att just göra det här gör ju att du även får den feed back du såväl behöver....förutom då de avundsjuka och missundsamma människorna som kan låta bli att komma in här om de bara vill se det negativa. Det kanske säger mer om dem?
När man har det tufft så behöver man få uttrycka det, få det ur sig på det sätt som passar en själv. Ingen annan kan bestämma hur det ska gå till.

Fortsätt Elisabeth att uttrycka dig och det som finns inom dig! Du skriver så vackert även när det är riktigt eländigt. Och vi som läser kan ge dig kärlek och värme tillbaka.

Varma hjärtekramar till dig!
Ewa B

mossfolk sa...

Nä, men vaddå hänger ut?
Dig själv? Det gör man väl i så fall nästan alla bloggare i sin egen blogg.
Carolina? Står visserligen av naturliga skäl ofta omnämnd, men jag är alldeles säker på att om hon bett om att inte bli omskriven hade du inte gjort det.
Familj, vänner? Står det sällan något annat om än att de varit på besök. Knappast "uthängande".

Inte bloggar man väl för att måla upp en påhittad saga för andra. De bästa bloggarna speglar livet och alla ögonblick som bildar det.
(undrar just om det finns någon flitigare användare av ordet ögonblick än jag :)

Isabelle sa...

Vännen, så klart du ska fortsätta skriva. När du har lust och ork till det. Du skriver för din egen skull, ingen annans. Vi som läser och skriver här gör det för att vi vill och för att vi tycker om dig.

Varför släppa något som blivit en livlina? Måhända kommer det några tråkmånsar och skriver dumheter ibland men då är det bara att ta på teflondräkten och låta det rinna av. Försök sätta dig själv först och främst och känn efter i magen vad som är bäst för DIG. Då tror jag du kommer fram till att bloggen är bra och att du ska fortsätta skriva ur hjärtat. Sen om vissa saker måste förbli osagda, ja då får det vara så, men det ska vara ditt val, ingen annans.

De största styrkekramarna och all min omtanke till dig - varje dag.

Gisan sa...

Jag tycker att du ska fortsätta skriva, Elisabeth. Det är din blogg där du får skriva det du känner att du vill och behöver skriva om. Fortsätt att ta hand om dig och Carolina på det fina sätt du gör. Kramar...

Anonym sa...

Som du vet skulle jag bli riktigt ledsen om du slutade skriva, men du kan ju inte skriva för andras skull, det måste ju kännas rätt för dig.
Om du lämnar ut dig och Carolina så måste det ju vara ert val ingen annans.
Jag tror också att det är en bra hjälp för dig att skriva av dig. Jag önskar att jag hade haft den förmågan. Känner att jag har så mycket som vill ut men kan tyvärr inte sätta ord på allt.
Många kramar
Bodil

Anonym sa...

Hej vännen,
Sluta inte skriv, sluta inte ventilera och dela med dig. Jag förstår inte vem det skulle störa. Att gå och ensam bära allt man får uppleva i tystdnad finns ingen anledning till. Vi är nog många som anser att du gör precis som du och ditt hjärta vill och då kan det heller inte bli fel. Många goa kramar Madde

Vida sa...

Du gör precis som du vill. Det är din blogg!Låter enkelt men är svårt men i slutändan så tror jag på det.
Kramar

Anonym sa...

Om du ska skriva eller ej, är upp till dig. Men eftersom att du uttrycker att du gillar att skriva så känns det som att du självklart ska fortsätta.
Det är en bra form av att få ventilera. De som svarar på inläggen ska du se på som en blomsteräng (eller något) välj och plocka de "blommor" du vill ha. De vakraste, de bästa, de du behöver och kliv över eller på resten.

Kan vi som läser, med beundran/förtvivlan/kärlek mm på något sätt hjälpa dig, så är väl det bra. Och även om du inte tror det, så kan även vi genom dina ord finna styrka, hopp och lära oss mycket.

Så skriv!!
Om det är det du behöver ;-) Kram!

Anonym sa...

Fortsätt! Jag förstår inte att folk läser bloggar dom inte gillar; skit i dem!! Vi är så många som läser din blogg utan att ens tänka på att kritisera..... Jag ser din blogg som en "gåva"; du ger av dej själv, TACK! Kram från Lill.

Anonym sa...

Skriva tycker jag du ska fortsätta med. Däremot ska man alltid vara försiktig med att lämna ut namn på de man skriver om. Det finns ju trots allt lagar mot sånt.