... jag på pantbanken. Nu skriver jag det. För så var det.
Det är inte mer med det, tänker jag nu....
Med stor beslutsamhet, men ändå...
Bilden av det jag lämnade ifrån mig kommer att blekna.
Jag jobbar på det.
Igår kväll såg vi på let´s dance.
Festade på banansockerkaka.
Vi hade mysigt.
Om det bara hade varit ett. Bara en saknad. En längtan. Ett elände. Bara ett.
Men det är mer än ett... det tänker jag ofta nu.
Idag är en ny dag.
Vi ska åka och gratulera min son som fyller 29 år.
Lillebror F kommer och hämtar oss.
Det blir en bra dag...
Men gud, vad jag ändå önskar att det bara hade varit ett....
Ibland undrar jag om han verkligen hör...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Elisabeth!
Önskar er en riktigt bra dag idag. Roligt att träffa sina barn, det ska jag också göra idag.
Måste bara säga också att jag tyckte att Carolina var så modig och duktig att prata om sin pappa framför klassen. Det var säkert mycket nyttigt för de andra att höra hur det kan vara.
Kram till er båda!
Förstår att de e mycke.Lita på Gud. Det kommer att ordna sig.
Njut av det du kan njuta av.Du kommer att fixa det.
Många kramar
ewa
Som du säger, det är inte mer med det.
Ibland måste man ta vissa obekväma och svåra beslut.
Varmaste kramar!
Skicka en kommentar