Hur många gånger

... har jag börjat att skriva? Orden som jag tycker är så viktiga. Orden som ligger och formar sig som meningar i kaoset inom mig. Jag vet inte.... men det är många gånger nu. Jag ska försöka att låta det stå kvar nu... och inte bli till ännu ett dolt inlägg. Där ligger många ofullständiga fragment av kaoset. De som berättar om sorg, förtvivlan och ensamhet.

Sorg kräver trygghet. Så är det. Att få vara ledsen och gråta, förbanna och vara arg, sakna och längta, prata och älta. För att kunna göra allt det som är uttryck för sorg krävs att du vet att du har andras styrka omkring dig. Bär dig, så att du kan bära din sorg. Du har en trygghet i det. Har du inte det.... så vågar du heller inte bära din sorg. Din enda styrka går åt till att bära dig själv igenom det du har drabbats av... du måste ju äta, arbeta, duscha, bädda, gå ut med hunden....

Jag bär henne.... och jag bär mig själv.

... så skrev jag i förmiddags. Nu är jag trött av dagen... men än mer målmedveten.
Jag har ett stort beslut att ta. Fokus på det. Min styrka sitter just där... i Carolina. De som väljer att följa med oss kommer att bära.... de som inte gör det kan vi lämna därhän.

..........

Somligt annat får makas undan lite... som att tänka bort "Lisobet". Det han kallade mig senast...