söndag 25 januari 2009

Helt plötsligt...

... så finns här en känsla. Nu... i natten... som bara kom någonstans ifrån. Som en stor stark klippa inom mig... som bara växt sig hög och orubblig.

Så stark jag känner mig! Jag vet säkert att just nu skulle alla världens eländen kunna ramla ner mitt framför näsan på mig... och jag skulle ändå stå där stadig och stark... och veta en sak... jag klarar det också! Jag klarar det här...

Det är en mäktig känsla! Stark. Hoppfull. Med makt att förändra, tro, och att våga...
Jag hoppas den håller i sig ett tag... eller åteminstone, att den kommer och hälsar på fler gånger. Kanske stannar så småningom...?

Jag klarar det här...

16 kommentarer:

Anonym sa...

Du fixar det!

Anonym sa...

Det är klart du klarar det!
Så glad jag blir när jag läser ditt inlägg, det andas äntigen lite tillförsikt.
Kram på dig gumman!

Anonym sa...

Härligt! och även om känslan försvinner så kommer den åter.Du VET nu att du har den. Du klarar det här!!

✿Ewa sa...

Så härligt att känna känslan!

Jättekramar till dig!

Bloggblad sa...

Sug på den känslan så du hittar tillbaka till den! Det kommer naturligtvis att gå upp och ner, men det är ett stort steg att hitta den första gången!

Anette sa...

Det låter nästan som om du har satt ner flaggan på bergets topp!
Underbart härlig läsning :-)

Vida sa...

Det är klart du klarar det.

Varm kram från Liv

Annela sa...

Men vilken svindlande känsla! Du kan göra storverk!

Anonym sa...

mmm jag kände samma sak när vi talades vid i gårkväll

Anonym sa...

Härligt! Känslan har visat sig för dig, det gör att den kommer komma tillbaka och såsmåningom stanna där. Det är märkligt med oss människor. När vi går igenom svåra, starka händelser, så får vi en styrka såsmåningom som kan förflytta berg. Du kommer att kunna flytta det största berget på jorden:)För inne i dig så slåss makten över eländet, du tar kontroll över det och går stark ur detta.
Säkert kommer du falla tillbaka flera gånger. Men du kommer att komma upp hel igen. För - som Katarina säger - nu vet du att du har den. Stark-känslan.
Du klarar det här. Det har jag alltid trott för jag tror på dig! Kramar Nalle

Anonym sa...

Allt som inte dödar, det stärker! Det hade jag som mantra i mina jobbiga stunder. Och det är dessutom sant, efter att ha gått igenom prövningar blir man en lite bättre människa, på ett eller annat sätt. Stor kram till dig och hoppas, hoppas, hoppas att du får behålla den här känslan ett bra tag!

Anonym sa...

Klart du gör :-) Sug på mr stark läääänge nu :-) När du känner att han svikit, så är han bara runt hörnet,,,och kommer snart tillbaka till dig igen :-)

Kramar

mossfolk sa...

Du ÄR stark! Och du kommer absolut att klara det här! Det vet jag föresten att jag (och helt säkert många andra) skrivit förut. Skönt att du kan känna det själv också!

UllaMona sa...

Blir så glad för din skull, hoppas att den känslan håller i sig.

Kramar från Vinterstaden

Cecilia N sa...

Varje gång man ramlar ner i den svarta gropen så drar man med sig grus från kanten.

På det viset blir gropen mindre och mindre djup. Till slut blir den en kulle med utsikt.

Det är ett talesätt på ett ställe här på nätet.


Men jag ser en kraftigare bild i det här inlägget. Som en tecknad film där det helt plötsligt (jo pyttsan om man räknar in groddtiden) skjuter upp ett stort klippblock från "ingenstans". Och till det en stark Spielbergmusik.

Å vad jag unnar dig detta!

Anonym sa...

Det är inte ofta mina ögon tåras av det jag läser, men de svämmade över av glädje, likaså mitt hjärta. Det var den skönaste läsning jag haft på läge. Tänka att några rader kan glädja en så.
Håll fast vid den känslan vännen även i nedförsbackar. Den kommer åter och kommer att växa sig starkare. Jag har läst lite mellan raderna ett bra tag nu att denna känslan var på g. Vad härligt!!!
Åhh-----så glad jag blev för din skull.
Stora stora kramar alltid