fredag 22 augusti 2008

Ensam är inte stark. Det vet alla.

Därför vill jag skriva, bara så ni vet, alla ni där ute....


Tack från hjärtat!!!! För era tankar om oss, era varma ord... och för att ni finns!


Jag hämtar styrka i det!
Mycket just nu... (Å det gör Carolina också... vet jag.)

Kunde jag så skulle jag krama om er allihopa....


Elisabeth.

17 kommentarer:

Diverselådan! sa...

Kram till dig!
/Annette

Laila sa...

Saknar dig och tänker på er...mycket!

happymajsan sa...

Över nätet kan vi kramas

Massvis med styrkekramar till Er alla från mig.

happymajsan sa...

Över nätet kan vi kramas

Massvis med styrkekramar till Er alla från mig.
(Nu är datorn på viset, han vill inte,)

Anonym sa...

Å, jag förstår hur det är! Min far har Alzheimer men glädjande nog fick han bromsmedicin i tid så han klarar av att bo hemma. Det är en så svår & speciell sjukdom. Tänker på er, stor kram!

Anonym sa...

Åh, jag tänker på dig hela tiden,,, hoppas det lättar upp lite.

Kram

Anonym sa...

Det är det vi vet. Kramar

~ Eva ~ sa...

~ KRAM ~ om Dig och Carolina ~

Eva

Unknown sa...

Jag finns ju alltid här - varje dag och "lyssnar" - även om jag inte kommenterar alltid.

Ibland har jag inte ord till tröst att ge. Men jag finns här... hela tiden.

Sköt om er så mycket ni kan. Bara njut av varandras sällskap. Vårda ömt de fina minnen ni har och försök att glädjas åt varje litet myrsteg framåt och lär er - om ni orkar - även att se de gånger ni går kräftgång och de gånger ni går bakåt är också ett steg framåt. Då är det ju något ni inte har bearbetat färdigt. Det är bara så ett riktigt sorgearbete kan gå till. FÖR det är ett HÅRT arbete men gör man det rätt så är man ju snart på väg till något nytt.

Bamsekramar till er alla tre,

//Harriet

Gisan sa...

Du har något att hämta hos mig i min blogg! Kramar...

Anonym sa...

Skickar ett jättelass styrka till er. Förstår mycket väl att det är tufft... även om jag inte har en aning om hur det är att gå i era skor.

Kram till er båda!

Anette sa...

Livet är inte så lätt att leva med ibland...
Vi hörs och ses
kramar på er

Elzie sa...

Man kan inte göra så mycket, så här vid sidan om, men man kan visa att man bryr sig. Sånt är värdefullt det också.
Du ska veta att jag tänker på dig och din dotter. Samtidigt som jag är en tänkare och funderar på hur jag skulle reagera om det vore jag som vore i din situation. Jag har haft tur så här långt, och har sluppit att uppleva det.
Kramar i massor.
Elzie

Bloggblad sa...

Vi glömmer dig inte. Kanske är det skönt för dig med en paus - att skriva om sin sorg kan nog vara terapi på ett sätt, men på ett annat plan kanske det också river upp sår, att sätta ord på känslorna och återuppleva dem.
Jag är inte terapeut, men jag har själv märkt att om jag pratar om de jobbiga saker jag har i mitt liv, blir de än mer tydliga och jag blir mer ledsen än om jag stänger av känslorna och låter varje dag ha sitt. Problemen finns ju kvar ändå, men får lite av en sårskorpa.
Kram på dig!

Anonym sa...

Ensam är verkligen inte stark, den som myntat de orden visste nog inte vad verklig ensamhet är. Ni finns i mina tankar varje dag!/Stor kram!

Anonym sa...

Tänker på er ständigt.
Stor kram från Nalle

Annela sa...

Kramar,vännen...