söndag 6 juli 2008

Lördag idag...

... fast nu har klockan blivit söndag. Det spelar egentligen inte så stor roll om det är helgdag eller vardag, alla dagar känns rätt lika. Så har jag känt det länge...
Förut, i en annan tid... då såg man fram emot helgen. Då fick man vara tillsammans, och lördagen började alltid med att man fick kaffe på säng....

Så är det inte nu... och på måndag har vi varit gifta i 18 år. 18 år. Jag vill inte att det ska bli någon måndag...

...........

"Ja, jag ska bara fika lite... så kommer jag hem sen" sa SE i telefon idag. Flera gånger...
"Ja, men det låter bra... " svarade jag. Flera gånger..
"Ja, men då ses vi på en stund..." svarade jag också. Flera gånger det med...

Det är svårt när han säger så... det gör ont. Fastän jag borde vara van... och fastän jag vet att han i nästa minut har glömt att han nyss pratat med mig... så är dessa ord: "jag kommer hem" de ord som... ja, de är insikten som alltid är lika plågsam... för jag vet ju att han kommer aldrig hem mer. Det vet jag ju... men ofta har jag tänkt: "Tänk om verkligheten varit en annan... tänk om vi hade funnits kvar... då hade hans "jag kommer hem" varit de tre vackraste orden att få... att vänta hem honom... att vänta hem honom... att vänta hem honom.

Carolina och jag tog en promenad till Myrorna.
Fick lov att ringa morfar och be om skjuts tillbaka, då vi hittade en byrå till Carolina. Vi hade inte tänkt köpa någon.... men det var nödvändigt. Den var billig och snygg... och Carolina blev glad. Hon möblerade om, och städade sitt rum... så glad blev hon! (Å jag hade kunnat köpa 200 byråar till, bara för att få se henne glad...!)

Sen blev den nygamla byrån också lite som plåster på såren för henne... hon fick ett sms att hon inte längre hade något jobb. Hon blev... ja, åh vad jag hörde hennes besvikelse, när hon berättade att hon inte längre behövde komma och ta hand om hunden. Den som tidigare hade tagit på sig jobbet... men som slutat för ett annat jobb... ångrade sig... och fick komma tillbaka. Så... jag förstår att hon blev ledsen... hon hade ju så behövt det här nu. Så beslutet att köpa en byrå till henne kändes ganska lätt att ta...


Vi såg Göta kanal filmerna tillsammans...

O nu är det natt... eller snart morgon.

Sov gott alla...

12 kommentarer:

✿Ewa sa...

Storakramen bamse till er båda!

Anonym sa...

Hej vännen... Jag har nominerat dig som favorit =)
Hoppas du får en bra söndag....
Kram

Anonym sa...

Du skriver så ofta orden jag själv tänker och fast vi har olika orsaker till vår sorg och smärta så känner jag igen allt...helgen som numera känns meningslös, så pass att jag ofta arbetar istället för att vara ledig, kvällarna som är fulla av tomhet och rastlösheten som ständigt ligger på lur....sedan det där med människor i ens närhet eller familj som bara sviker...och nätterna som för ofta blir ens dag för att det gör ont att gå och lägga sig ensam. Jag önskar jag kunde ge dig hopp och styrka varje dag men jag vet hur svårt det är...att finna och behålla den

Anette sa...

Vissa saker vänjer man sig bara inte vid, hur förståndig man än är och hur mycket man än VET att sanningen är som den är.

Vad synd om Carolina att hon inte fick fortsätta på sitt jobb, det var ju inte särskilt snällt av hundägaren att bara låta den andra personen ångra sig och komma tillbaka....

Hoppas att ni får en bra dag i dag med minst ett gott skratt.
kram på er båda

Laila sa...

jag tänker så mycket på er båda!

Christina sa...

En stor bamsekram till er båda....
Kram vännen

mossfolk sa...

Men å så synd att hon blev av med jobbet! Fast det måste väl finnas fler som behöver hjälp?
Iaf i Örebro är efterfrågan stor... vet jag som nu kommer att behöva ha Lurviga hunden på dagis.

Kul med byråfyndet!
Hoppas att även söndagen bjuder på någon stund av glädje!

Och måndagen kommer du att fixa precis så bra som du klarat allt så här långt!
Kraam

Anonym sa...

Tänk att en byrå kan skänka så mycket glädje.
Det låter så mysigt med att titta på Göta Kanal filmerna tillsammans.
Hoppas att ni får en bra sommar.
KRAMAR från Ugglan

Eleonora sa...

Hej min söta lilla vän!
Just hemkommen från några underbara dagar i Bergen tillsammans med sonen och hans familj. Helt underbart har det varit.

Nu har jag läst igenom dina senaste dagar och ser att allt som händer inte bara är av godo, men ni kämpar på och jag blir glad att ni klarar av allt som händer runt omkring er så pass bra. Att det är kämpigt många gånger förstår jag men ni är duktiga som tar er framåt i alla fall. För det gör ni. Sakta men förhoppningsfullt säkert. Ha det gott min rara vän. Jag hör av mig när jag kommit ifatt mig här hemma. Kramisar!!!

Jessica sa...

Hej du tappra kvinna!!!
Ja du...fira årsdag...men änå inte. Det måste kännas hårt. Även om det inte är lätt får du vårda de minnena du har av er två.
När stormen viner - minns hans trygghet
När själen gör ont - minns hans omtanke
När tårarna kommer - minns hans tröstande famn
När kärleken känns - minns hans kropp mot din
När du fryser - minns hans värme
Minns den tid ni hade....även om den var alldeles för kort.
När du är glad våga skratta
När du är ledsen våga gråta
När du är rädd våga skrika
Stäng aldrig in din sorg.

Ska sända dig tusen tankar imorgon, och kommer på det sättet att stödja dig på denna för dig svåra dag
Varma kramar från mig

Anonym sa...

Trist att Carolina inte fick behålla sitt extrajobb, men en byrå o allt vad det innebär kan ju förgylla tillvaron. Jag som har massor av möbler o inredning att bli av...

Anonym sa...

Men det var inte roligt att hon blev av med sitt jobb. Hennes ena livlina! Roligt var det att hon hittade en fin byrå och fick möblera lite på sitt rum, det är en av mina stora passioner här i livet att få möblera. Bröllopsdag...jag förstår att det gör ont! Skickar en stor och varm kram till er båda!/Kajsa