Mitt i allt elände så måste man skratta åt det.... också! Idag pratade jag med SE i telefon. Som vanligt så frågade han flera gånger vad jag gjorde... och jag svarade lika många gånger. Så frågade jag vad han gjorde...
"Ja, jag är på väg till Nordkap" , sa han. Bestämt.
"Öhh...jaha?"svarade jag, och kände hur full i skratt jag blev. Men lilla gubben, tänkte jag... var fick du det ifrån? Skämtar du med mig nu, eller? Nej, det låter inte så...
"När åker du då?" frågade jag. Som om jag tog hans svar på fullaste allvar.
"Ja, flyget går ikväll halv tio" svarade han lika bestämt.
"Jaha, just det... vad roligt!" kunde jag bara säga.
Sen fortsatte vi med att prata om vädret.
Så är det... ibland blir det bara så tokigt... och han låter så säker och bestämd trots att det kan vara hur galet som helst. Å vad ska man göra... det blir så tokigt så att det blir roligt. Eller jag väljer iallafall att ta det så.
Skulle jag ha sagt: "Nej, men lilla gubben, nu är du ute och cyklar.... inte ska du åka iväg till Nordkap inte... du är ju på Tomtebo nu... och bla bla bla... vad skulle det ha tjänat till? I hans värld åkte han till Nordkap (kanske såg han just då en affisch eller en bild där det stod Nordkap, kanske hade han hört något på radion, kanske kom det bara ramlande in i hans fantasi just då..), och han skulle flyga iväg ikväll!
Hade jag frågat en gång till vad han gjorde... så kanske jag hade fått ett helt annat svar.
Nej, jag skrattar MED honom... inte så att han hör... men det som blir lite tokigt nu får bli till en glädje istället. Jag väljer så.... för det är nog förtvivlat ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Ja, det blir ju tokigt,,, men vad skönt att du kan skratta åt det tokiga, och att du skrattar med honom.
Jag tror också att det är bättre att leva sig in i deras värld, och inte börja på att rätta till och babbla på om hur det egentligen är,,, det ger nog mera ro att prata på om det som kommer upp för tillfället, än att oroa med att försöka prata om "verkligheten"
Och att inge ro till honom är nog det bästa du kan ge :-)
Du är så förståndig. Du tar det hela på det sätt som passar dig bäst och att få in lite glädje mitt i alltet kan ju inte vara fel. Ha det gott vännen. Kram
Vad rätt du tänker i det du gör Elisabeth...!
Blir så glad att få höra hur du skrattar m e d SE...! för det är exakt så man behöver göra i en sådan livssituation som er, tycker jag.
Jag har alltid gjort som så också, behållit humorstänken tillsammans med de mina, in i det sista, hur sorgligt det än må ha varit...
Läste om din/er känsla kring Stockholmsresan också...och när jag läste så fann jag åter i gen den där uppriktigheten i dina rader, som jag tycker så mycket om.
Varm kram i natten från Eva
Det tycker jag du gör alldeles rätt i, vad skulle det tjäna till att börja rätta det han säger? Minns att jag ofta tyckte att det var som att spela teater när jag i min ungdom jobbade inom långvården...
Stor kram och hopp om en fin dag!
Ja, visst blir det tokigt ibland. Men att få sig ett gott skratt är bästa medicinen! Att rätta till, vad skulle det resultera i?
Stora kramen till dig och hoppas att du hittar bra sommarpratare :)!
Ewa
Ja det blir ju lätt lite tokigt. Min mormor var helt säker på att hon partade nätterna igenom med kungen ;)
Ha det så bra! Många kramar
Du gör helt riktigt. Det är ju hans verklighet, just då...
Så tråkigt att få en sådan diagnos - jag kan endast säga "Kämpa på", för det är en tuff sjukdom för anhöriga.
Om du kan ta det så så är det nog lättast för dig. Han var ju glad för sin resa, just där just då. På ett äldreboende där jag jobbade hade vi en äldre dam som var dement. Mycket äldre än SE och mer i sin "egen bubbla". Det var svårt för de anhöriga. Men vi som personal såg lättare hur lycklig hon var. Hon sken upp när någon kom fram och sa hej. Om denna person bara gick och hämtade något sa hon lika glatt hej igen efter denna korta stund.
Vad vill jag ha sagt med detta...? Jo att du är fantastisk som kan se att SE är glad och låta honom vara kvar i sin "verklighet" även om det säkert smärtar dig gång på gång.
Tack vill jag oxå säga för alla dessa fina ord som du lämnar hos mig och som jag lagrar i mitt hjärta. Stora kramar...
Bra tänkt! Du lägger fokus på det som är bättre för er båda, just det att välja att inte ifrågasätta, du vet att det spelar ingen roll för er, egentligen är det som du skriver roligt, för i hans värld är det så, och skulle vara intressant att vara med honom där i hans värld, se vad han ser och uppleva den bestämdhet han förmedlar :)..du beskriver honom med så stor kärlek trots din situation, du är underbar E!! Stor kram till dig..och synd att vi inte sågs på tåget det hade varit så kul att krama dig på riktigt!
Klart du inte skall säga emot! Att planera en resa till Nordkap är ju trevligt, och även om han glömt bort det en stund senare så har han säkert haft det extra bra under "planerandet". :)
*ler åt den dråpliga kommentaren*
Ja så tokigt:) Men du gör helt rätt Elisabeth när du håller med honom i det tokiga han säger.
Det vore fel att säga emot.
Då blir han bara mer förvirrad och orolig. I hans värld skulle han till Nordkap just då:)
Och för dig blir det ju bättre också att försöka "spela med" i hans tankar, istället för att försöka leda honom rätt, vilket inte går.
Så passa på att skratta åt hans tokigheter när de kommer.
Varma Kramar Nalle
Kära Elisabeth!
Tusen miljoner stora kramar & lika många tack för din kommentar idag!
Kanske jag är en liten Tiger idag även om jag känner mig som en liten blåmes som kaxar sig för gamarna....
Vet du, jag tillåter mig att skratta tillsammans med dig i detta inlägg, jag har stor tro på att kunna se det tragikomiska i vissa tuffa situationer & ta det med ett leende.
I din älskades värld så är hans ord sanning & varför använda massa energi på att "tillrätta visa" han,
han gläder sig säkert till att åka till nordkapp *hi hi*
Jag hade en gammal moster som hade små fågelungar på golvet som man var tvungen att hoppa runt för att inte trampa på! Hon hade en bebis i tak kronan som var så snäll så snäll, min far var bara tvungen att akta satt han inte skallade i den när han reste sig från bordet.
Vi hängde med & tant Elna var nöjd ;0)
Miljoner stora kramar
Sessan i Oslo
Vi är visst många som tycker att det är helt okej att se humor i det som du inte kan ändra. Och det skadar absolut inte någon heller, tvärtom tror jag SE blir glad om du låter glad.
Jag har ju berättat förr om hur vi skämtade tillsammans med min senila mamma som själv såg humor i allt hon glömde. Oftast... ibland blev hon arg när jag hämtade på fel dag... som hon trodde, och då var det tufft.
Hej min vän...
Ja va tokigt allt kan bli, men va lycklig han måste ha varit som skulle till Nordkap, tror du inte att inom honom i hans värld skulle han ju dit och att få flyga, spännande. Tyckte SE om att flyga?
Du är otrolig som bara orkar, det käraste man har som sagt, så långt borta...Ha det så bra min käraste Elisabeth, skickar som vanligt stora goa kramar till dej och din Carolina.
Gud gav oss humor för att vi skulle stå ut med våra mjuka hjärtan, tror jag :)
Jag kan bara instämma med övriga talare... du väljer känslomässigt helt rätt ton med SE och jag tycker det är så starkt gjort, även om man kan känna att det smärtar inom dig.
Du är så rar, gullevän! Kram
Min resa till Nordkap är en av de bästa resor jag gjort!!! Bilade från Kiruna via Narvik och längs E6 norrut till Nordkap en sommar.
Sååå otroligt vackra vyer och när vi var på Nordkapsklippan så kom midnatsssolen fram strax före midnatt efter en dag som varit mulen hela dagen! Men när vi stod där på klippan och tittade ut över Ishavet så bröt solen igenom just då! Helt klart en magisk upplevelse!
Det minnet ploppade upp nu när Du skrev om SE och hans resa mot Nordkap.
Det är en stor skillnad att skratta med nån eller åt nån.Vad härligt det ska kännas för dej att känna just det bubbliga skrattet komma! Minns när min svärfar alltid tog in grannens post och sa till svärmor att nog är det väl konstigt att brevbäraren alltid sätter grannens post i deras brevlåda...Svärmor höll god min!/Stor kram alltid från Kajsa
Precis så gör jag med min pappa också. Det är ingen mening att försöka "tala dem tillrätta" när de inte minns något minuten efter.
Hellre då delta i deras resor, miljö och allt annat som är deras verklighet just då.
Hej, jag vill bara säga att du har en fantastisk blogg och jag känner igen så mycket av det du skriver här, fast då när det gäller min styvfar. Hit vill jag återkomma och till dig vill jag länka från mitt svarta hål på nätet/fideli
Skönt att du kan skratta åt eländet. Vet precis hur röriga de kan bli. Har jobbat med dementa, så där har man fått sig ett par goa skratt, men precis som du säger så skrattar man ju inte åt dem utan åt den tokiga situationen. Keep on the good work......kram
Visst är det tokigt men du gör rätt i att hålla med.
Blir inte bra ifall man ifrågasätter.
Önskar dig en skön helg min vän
Kramkram
Skicka en kommentar