... är bra rubrik idag.
Farmor är den som lite räddade dagen för Carolina idag. Hon ville så gärna ge Carolina någonting: "Ja, men behöver hon inte något nytt nu i vår... som en vårjacka eller ett par nya byxor... ni kan väl gå och titta på något, så skickar jag pengar" sa hon. Så idag tog vi en promenad ner på stan... i strålande sol.... lyssnade lite på "Upp till kamp..." gick och provade parfymer... handlade lite sallad... OCH provade kläder...
"Du vet mamma, jag är ju faktiskt ingen vårjackemänniska... " sa Carolina, som en slags förklaring till varför hon ville ha lite andra vårkläder istället! (Hur nu en typisk vårjackemänniska ser ut...?) Så det blev en en liten tjockare röd- och vitrandig tröja och tre par leggings från favoritbutiken!
När vi gick därifrån var det en glad Carolina som sa... "mamma, nu kan jag vara lite snygg på måndag...!"
Tack tack tack snälla svärmor.... den glädjen behövde hon idag...
..........
Balansen är svår. Varje dag försöker jag balansera vårt liv... mina känslor, hennes känslor, hennes liv, mitt liv... vår vardag som den ska bli nu.
Ibland vill jag bara gråta... ibland går det riktigt bra... ibland blir jag bara så less på alltihopa... ibland tycker jag att jag har balanserat en dag riktigt bra.
Kuratorn på geriatriken sa en gång: "Elisabeth, ni har ett långt sorgearbete framför er... ni ska både sörja den Sven-Erik som är borta... och den Sven-Erik som ännu finns. Det är en ständig sorg för er nu... och den dagen han går bort så blir det ett nytt sorgearbete... (Jag vet inte varför jag skrev ner det här nu... men hennes ord fastnade inom mig.)
MEN... min främsta och största uppgift i det här... det är att hjälpa Carolina i hennes sorg. Det är det viktigaste syftet med all denna balans... att finnas där för henne. Att hitta nya vägar, och att hon känner att livet ändå bär.... fast inte pappa finns nära... där ska hon hitta tilliten hos mig nu.
Det är svårt det här med sorg... iallafall om man har tänkt sig att fortsätta leva. Vad är skillnaden mellan att sörja... att bearbeta... att bli bitter? Mitt liv, eller mitt äktenskap. med SE tog slut för länge, länge sen.... från att ha varit en fullt frisk människa, så sitter han idag på ett hem! Å den vägen gick jag bredvid honom....
Den resan behöver också bearbetas... den behöver få sörjas... den behöver få tid... men den får inte bli bitter! Det skulle vara att hedra minnet av vår kärlek mycket mycket dåligt...!
Nu blev det lite obalanserat djuptänk här.... fast jag egentligen är alldeles för trött för att skriva någe vettigt nu! Men det måste få sippra ut lite också...
..........
Sov så gott... alla änglavingar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Det är mycket tufft för er nu och vi sörjer på så många olika sätt.
Med tiden hittar ni säkert balansen...
Låter så härligt att ni var och shoppade....
Önskar er allt gott Elisabethvännen
Kramkram
Minns när vi hälsade på hos min svärfar och han ville följa med hem...det var så hjärtskärande så det sitter kvar i mitt hjärta ännu./Kram Kajsa
Å, det låter så oerhört svårt, det där att lämna SE när han vill följa med, att använda "kajsahurtigröst" fast det skär som knivar inombords säkert... så svårt för mig att förstå hur det VERKLIGEN är... att sörja i så många dimensioner på en gång. Jag har inga ord till tröst, bara en djup sympati och medkänsla kan jag sända er... och kramar
Den balans i tillvaron som du söker, för egen räkning och för Carolinas kommer med tiden att infinna sig, det är jag säker på.
Fortsätt bara på den väg du har börjat, vännen!
Allt går upp och ner, även för de som inte sörjer, så det är klart att inga dagar blir sig lika.
Visst blir det krokigt, trixigt och sorgligt, men om ni båda kan finna små glädjeämnen emellanåt blir vägen rakare och tydligare.
Allt har sin tid, skratta har sin tid, sörja har sin..
Bara man inte låter bitterhet sprida sitt gift i hjärtat. Som du säger, det vore inget bra sätt att hedra er kärlek.
Du är så klok Elisabeth, sköt om dig, så Carolina får ha sin mamma länge, länge!
Kram
Tack Elisabeth för dina fina ord, jag är facinerad över att du orkar skriva något hos mig, men är djupt tacksam! Jag tycker du balanserar bra, för kuratorn har rätt, det är ett långt sorgearbete för dig/er, precis så som hon formulerade det. Jag förstår varför orden fastnat hos dig, jag kan känna igen dem..man ska sörja det som är borta, och det som finns kvar..jag har varit där, fast inte i din situation..det var en annan.
Stor varm kram!
Du finner nog balansen i livet när tiden är mogen.
Så skönt att Carolina och du fick något roligt att tänka på och att göra med shopping osv.
Kram kram
Åh så härligt att farmor ville ge Carolina något. Detta något som innebar att ni fick en fin stund på sta´n tillsammans. Jag kan förstå hur Carolina tänkte, oavsett om det var medvetet eller ej. Jacka används ju mer begränsat än de plagg ni hittade till henne. Måste bara berätta: När jag skulle åka från min pappa med tåg och byta själv i Stockholm så fick jag matpengar. De matpengarna räckte till en tröja och supersnygga strumpor (att ha utanpå jeans). Det gäller att göra det mesta av gåvor man får :-)
När det gäller om det du skrev som obalanserade tankar, vill jag bara säga: Släpp fram dem! Bästa sättet att hitta balansen är ju att tillåta sig att ha obalans också. Lätt att säga, svårt att göra. Jo, jag vet. Men vi är många som går med dig. Kom ihåg det! Styrkekramar...
Kära Elisabeth. Va roligt för Carolina att ha en sådan omtänksam farmor:)
Du ställer frågan om sorg och bitterhet.
De två kompontenterna hör egentligen inte ihop, trots att jag förstår att du kan känna dig bitter på livet och hur det blev.
Men sorg är en naturlig reaktion på en förlust. I sorgen finns också motstridiga känslor. Som smärta och lättnad. Två komponenter som inte passar ihop, men som ändå ingår i sorgen.
Du måste försöka att se sorgen såsom den är nu. SE finns kvar. När SE inte finns längre, så kanske det inte alls blir så som sköterskan sa. Du måste försöka tänka i nuet. Det är svårt, jag vet. Men den dagen SE inte finns hos er längre, kroppsligen, så kanske du istället känner lättnad. Det är inte fult att känna lättnad. Lättnad är en omsorgstanke att den som lidit inte lider mer.Eller att den som drabbats av sjukdom inte behöver leva i sin sjukdom längre. Men vänta med de tankarna tills de är aktuella. Ingen vet ju hur långt liv vi får.
Bitterhet är något annat. Bitterhet kan följa med en sorg, men bitterhet är inte sorg.
När du känner dig bitter, tänk istället motsatt. Tänk på allt fint ni haft tillsammans. Just i det ögonblicket du tänker på det fina, känner du ingen bitterhet.Eller hur? Försök att hålla fast vid den tanken istället för att tänka hur det skulle kunna ha varit.
Det finns så mycket i livet som man tänker att så å så kunde det ha varit, men så blev det inte.
Sorgen är en känslomässig förlust, som inte ska förknippas med bitterhet. Hoppas du förstår mitt "pladder":)
Önskar dig och Carolina en fin dag idag !
Du fixar det här !
Många varma kramar Nalle
Kraaam!
Tänk om jag kunnat skicka en kolbulle till dej,,då skulle det vara en på väg nu, ja det är verkligen gott och jag hade varit glad om jag fått ha dej vid min sida under valborgsfirandet...kramen min vän
Den Nalle som skriver så fina ord till dig önskar jag att jag kunde skriva, men jag kan i alla fall skicka styrkekramar till dig och din dotter.
KRAM
En omtänksam och kunnig väninna bad mig att ge henne ett löfte när det var som tuffast. Hon ville att jag skulle, i alla fall försöka, att ge mig själv en timme om dagen när jag inte skulle tänka på det svåra. Med tiden så lyckades. Sen blev det ett behov. Försök!
Kram....
En så mycket klok kvinna kvinna du är!
Skicka en kommentar