... att försöka. Att våga, och kanske ibland faktiskt tvinga sig själv till att försöka saker och ting.... för hur ska man annars få reda på om man bär? Som t ex att försöka, och våga se att bara för att mitt liv har stannat av just nu... så fortsätter ju livet därute att levas. Ska jag också komma dit en dag... att fortsätta livet därute... så måste jag ju börja någonstans!
Att försöka, och våga få må bra... är något jag ska lära mig om igen nu. Det är viktigt... och det är svårt. För den här nästan självklara känslan av hur det var att må bra... vara lycklig... den har jag tappat.... eller iallafall har jag glömt bort hur den kändes... måbrailivetkänslan... den måste jag hitta igen... om än med myrsteg!
Som nu... att gå på stan och dricka en caffelatte... med Carolina... gå in på någon rolig affär och skratta tillsammans åt fula vaser... känna solvärmen i ryggen... och se alla dessa människor som lever sitt liv... där vi delar samma tid, men inte samma öde.
Vi fick en härlig stund... jag och Carolina. Å jag känner mig lite modig just nu... jag vågade göra någonting bra för mig... för oss... skratta åt fulaste vasen i Umeå... njuta av värmen i ryggen... och framförallt möta livet därute med mina myrsteg! Jag vågade få må lite bra... utan dåligt samvete!
Jag känner mig lite modig just nu... !
12 kommentarer:
Låter gott! Jag kan tänka mig att det nog kan kännas nästan som otillåtet att fortsätta... att vara glad igen... som om "nån" (vad ska folk tänka?) skulle ta illa upp om du skrattar... som om du skulle glömma...
Men så enkelt är det ju inte. Ta i stället vara på alla såna här goa stunder och njut av dem, så kommer de nog att bli fler. Du får ju faktiskt vara glad också - mitt i sorgen.
Åh, det är med blanka ögon jag läser dessa rader. Små myrsteg är bra. Små steg åt rätt håll är bättre än stora åt fel håll. Du är på väg åt rätt håll. Det kommer att bli bättre och ljusare. Det måste du tillåta dig utan dåligt samvete. För jag vet att SE vill att du ska leva och må bra. Styrkekramar...
Oj så vi unnar dig en stund av "må-bra"! Kram!
Just det där att våga må bra är viktigt.
Jag känner igen just det, fast på ett annat sätt liksom.
Skönt att ni kan njuta av våren som kommer.
Jag vet att S-E alltid finns med i tankarna även om du gör saker som du mår bra av.
Ta hand om dig kära vän.
Kramar.
Fortsätt vara modig kära Elisabeth. Du tänker så rätt.
SE skulle definitivt inte vilja att du gick omkring i sorg och ledsenhet alla dagar. Jag är säker på att han skulle säga att han vill att du skall kunna känna lycka igen. Det är en god tanke att börja samla på de glada stunderna. Hur gick det med körsången? Ska du börja där?
Du kanske skall börja måla akvarell Elisabeth! Nu kanske du säger att "Jag kan verkligen inte måla", knäppa Nalle, eller också så kan du det !:) Att måla har hjälpt så många att hantera kriser i livet. Köp ett block och låt färgerna flöda över pappret.Bara en idé i all enkelhet. Med små myrsteg, ett andetag i sänder, ett litet skratt om dagen ska du se att du kommer att må mycket bättre snart. Du är på god väg. Kramar Nalle.
Så skönt det låter, att du tillåter dig att må bra. Hoppas att du får fortsätta att göra det. Sorgsna stunder och glada stunder, det kommer säkert att bli allt fler av de glada med tiden.
Önskar dig en riktigt skön söndag!
Kram ingrid
Vad fint! Blir glad för att du vågar ta steget och vara modig mitt i allt nytt! Stor varm kram!
Njut av känslan, ta vara på den och skäms inte en sekund över de lyckokänslor som infinner sig!
Du behöver alla dessa ögonblick!
Varma kramar
Käraste Elisabeth jag önskar dig och Carolina allt gott i världen. Ni är verkligen värda att må bra. Det är bra att ta det med myrsteg men att avnjuta en kaffelatte eller något annat är ett första steg. Att göra det som man tidigare blev lycklig av är en bra början. För ni är värda allt gott i livet. Sorgen kommer att ta sin tid men det är viktigt att parallelt med den hitta sådana här tillfällen. Sorgearbetet kommer att hålla på ett bra tag och en ny fas kommer att komma där man börjar nyorientera sig så fint som det heter, men man kan inte skynda på. Det är som födslovåndor man bara följer med. Jag önskar er allt gott på jorden/Kramar Tussegumman
Låter heeelt underbart!
Kram
Ewa
Heja, heja, heja!!!!
Underbart att du vågar! Blir så varm i hjärtat att läsa om dina myrsteg.
Heja, jag är där bredvid och ler. Du kan, du vågar! Och viktigast av allt, du får...det är tillåtet att le. Det är ok.
Det är bara som du tror att ditt liv har stannat av. Det går på hela tiden, ibland med myrsteg och ibland med elefantkliv. Du känner det som om alla andra har så mycket för sig och du själv står bredvid, men så känner alla de där andra det också ibland. Och man är alltid mitt i, mitt i sitt eget liv. Så le och drick kaffe latte och njut av solen. Det hoppas jag verkligen att du gör. Kramar
Skicka en kommentar