... gör jag! Imorgon (lördag...) ska jag åka upp på geriatriken och fira Sven-Erik. Med tårtor och presenter ska jag storma in där precis som om... ja, vad då? Som om vi sågs för fem minuter sen? Eller som om jag är någon som han har saknat? Eller, och det är väl det värsta, om det är så... som om jag är någon vem som helst?
Tänk om han inte känner igen mig alls? Hur låtsas jag då? Å vad ska jag prata om? Prata om livet här hemma... som han antagligen bara minns fragment av, och kanske bara just då när jag berättar... kanske blir han ledsen... orolig... kanske går det bra... kanske!
Att ha levat ett helt liv... och så vips..... är allting borta! Alla saker du gjorde... det arbete du hade... familjen... drömmarna... vännerna... mamma... barnen.... allting bara borta!! Varje gång jag har mött din blick, nu sedan du blev sjuk, så har jag sett hur dina ögon alltmer slutat att se... allt det som har varit ditt liv. Vad kommer du att se imorgon?
Jag gruvar...
..........
Imorse satt jag ensam och fikade... tomt och tyst. Så ensamt att jag bara hade behövt sträcka ut handen för att känna den... ensamheten. Att ensamhet kan kännas så fysiskt påtaglig... som om det inte fanns en enda levande varelse i världen... förutom jag.
Det var en plågsam känsla.... gick och satte på radion.
Morgonpromenaden med Pontus P var ingen höjdare idag heller! 10,9 grader kallt... så jag sa till Pontus att "nu får det gå undan på rundan... annars fryser matte ihjäl"! Men som vanligt hade han ingen som helst brådska....!
Carolina och jag tog bussen ned på stan. Vi gick på "Brobergs Café" och fikade... och sedan gick vi och strosade i affärer... Carolina lämnade igen jackan på HM... hon köpte en bok... och jag fyndade ett hårband för fem kronor.
Vi försökte ha det trevligt... pratade lite om SE emellanåt... men bara lite! För det blir för tungt att prata om... när vi ska försöka ha lite kul. Men det blir ju ändå så... hela tiden... oavsett vad vi gör! Han är hela tiden med som ett paraply över oss...
Middag... hamburgare. Jag orkade inget annat...
Lugn kväll.... Carolina sitter mest nere vid sin dator. Jag... ja, jag sitter bara rätt upp och ned i soffan och gör ingenting. Slötittar på teven... och har tankarna på annat håll... mycket på morgondagen! Å jag gruvar....
Hoppas ni alla sover så gott... jag ska försöka göra det nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Jag tassar in med ett litet glad mjölk och några goda skorpor. Skorporna kan du knapra på om du ligger vaken, men akta så du inte får smulor i sängen.
Jag håller tummarna för att allt går bra i morgon och att det blir ett bra besök.
Kramar,vännen...
Ensamhet, den kan vara skön om man väljer den själv men som i ditt fall måste den vara hemsk.
Du har nog hört det förrut men med tidens gång kommer det att bli bättre Elisabeth, kanske en klen tröst just nu....
Tillåt dig att bara vara, gör inget påtvingat.
Önskar så att dagen hos SE blir bra.
En stor kram till dig och Carolina.
Ni finns i mina tankar, alltid.
Är med dig som stöd vid ditt besök hos din Sven-Erik.
Kram
Önskar du får all kraft och energi nu när du skall besöka SE. Hoppas det går bra och att SE kommer att ha den positiva känslan kvar länge även om han glömmer. Ha det gott min vän och jag gläds med dig om jag kan hjälpa dig på vägen. Många kramar från Tussegumman
Lilla Elisabeth, jag tror det ordnar sig då du kommer till din älskade man:-)
Varm kram tillbaka.
Nu ska vi snart hämta lilla mamma och veckohandla som vanligt på lördagen:-) Visst är det skönt det gått så bra tills nu:-)
När min mormors minne brast och hon till slut försvann helt för oss anhöriga så var det en ganska utdragen process. Vid ett tillfälle var mamma, pappa och syrran på besök på hemmet där hon bodde. Mamma frågade om hon kände igen dem. Mormor tittade på sin dotter och dotterdotter och såg fullständigt blank ut. Men så fick hon syn på pappa:
- Men DIG känner jag igen!
Han triggade kanske något gammalt minne hos henne. För oss blev det en komplimang till pappa. Men man kan ju föreställa sig hur det måste känts för min mor.
Hoppas er dag, SE:s dag, blir bra.
Du kommer att klara av det bra. Allt blir till slut bra även om det inte känns så nu. Det är jag ivarjefall helt övertygad om.
Kramar
Fråga honom en massa och prata om det som ha kommer ihåg. Spela med om han pratar nonsens, min mormor hon kände Kungen och hade nåt förhållande med en läkare vad det verkade som ett tag men det var bara att spela med. Hoppas att er dag blir så bra som den kan bli!
Hej Tjejen
Tänkte jag skulle ge dig lite inspirerande ord. Håll till godo.
Lycka är
att kunna le,
Genom tårar
när du gråter.
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
Kram en vän/ Smoggen
Kramar om dig och hoppas att det gick lite bra idag ändå.
Styrka och omtanke till dig - som alltid!
Kära Elisabeth, Hur har dagen varit? Har tänkt på dig, men inte haft tid att gå in och kommentera. Gisan är i storstan ocoh jag har träffat henne idag.En heldag blev det. Hon hälsar så gott till dig, men har inte möjlighet att kommentera.Med önskan om att du får en fin kväll lämnar jag mina varmaste kramar till dig Nalle
Tassar in och sätter mig på din sängkant och undrar hur det gick igår. Hur du kände dig iför mötet med SE. Mycket energi gick helt klart för att fixa detta! Godnatt och sovgott! Tussegumman tassar ut igen försiktigt.
Hej gumman =) Hoppas gårdagen blev bra...... Eller, ja, så bra det nu kan bli. Massa kramar till er <3
Vill visa dig ett stöd. det måste vara förfärligt att inget veta.Önskar dig en trevlig dag.
Skicka en kommentar