fredag 21 december 2007

Våra promenader...



... till Coop varje dag, har blivit vår egen stund av det underbaraste livet kan ge just nu. Vi två... jag och han... går tillsammans, och alltid hand i hand. De människor vi möter på vägen ser inte... vet inte... att här kommer kärleken och går! För så är det.... denna promenad, i denna korta tid är bara så fylld med allt som riktig kärlek bjuder.... och det är ju vi!

Vi skrattar åt någon rolig gubbe som går förbi, jag berättar något lustigt som får honom att tycka att jag är helvrickad... vi tittar på bilar, och han läser bokstäver och siffror på många registreringsskyltar, han kommenterar den fula julgranen som någon satt upp, och jag fyller i med att en sådan ful gran skulle då han aldrig ha släpat hem! Vi pratar om vädret och väglaget... och vips är jag på väg att sätta mig på ändan. Han skrattar gott... och jag låtsas bli arg... och han skrattar ännu mer. Vi går stigen genom den lilla skogen... och jag frågar om han vet hur mycket jag älskar honom egentligen? Jo, det vet han... oftast...

Ibland händer det något som får honom att berätta nåt av de få minnen han har kvar idag. Jag lyssnar, för det är ju första gången jag hör det.... för honom. Vid övergångsstället stannar vi, och håller hårt i varandra innan vi går över.... sen skäller vi lite lagom över alla tokiga cyklister som kommer svichande förbi som galningar. Han går alltid på den inre sidan... det är tryggast så. Jag berättar om något roligt som hänt... ofta med lite påslag för att det ska bli ännu roligare. Han kommenterar mycket av det han ser runt om.... och jag hänger på. Vi är här... vi är nu... vi har roligt... och vi har den vackraste stunden som livet bjuder på nu...

Så här skulle jag kunna sitta hela natten... berätta om allt detta underbara som jag får uppleva varje varje dag. Hur trött och ledsen jag än är... så har dessa stunder fått bli den väg dit inte den minsta lessamhet eller trötthet fått följa med!

"Jag älskar dig" säger jag

"Jag älskar dig mer" säger han

"Jag älskar dig mest" säger jag

De tre meningarna följde alltid med oss på Coop förut.... det gör det inte längre.

Mitt minne i denna natt... som var tvunget att skrivas ner nu. Jag hade egentligen tänkt att skriva ett inlägg om tacksamhet. Men då kom jag på, att är det något som jag kommer att bära med mig så länge jag lever... så är det min tacksamhet över att fått uppleva detta underbaraste i livet just nu. Tack Tack Tack....

11 kommentarer:

~ Elin Augustas ~ sa...

KÄRLEK...sannaste LIVSKÄRLEK...jag blir så glad när jag läser...så rörd långt in i mitt hjärta när jag ser er två, dej och SE vandra där...

Och dom underbara, ljuvliga humorstänken som får frodas och finnas där, som bildar en målning av livets nu...av överlevnad.

En sån enorm kraft det finns i just dessa dina ord som du bara var tvungen att skriva ner här och nu!

KRAM från Eva

Christina sa...

Så härligt och så fint att läsa....
Man blir varm i hela kroppen.
Önskar dig en skön dag vännen min
Kram

Gisan sa...

Så otroligt vackert!!! Den vackra vardagen som den ser ut för er. Att få hålla hand med den man älskar. Att ni får skratta tillsammans. Gudomligt! Jag förstår att du håller hårt om detta. Kramar...

Anonym sa...

Du är så duktig att skriva ner dina tankar och känslor.
Förstår precis hur du menar och det är snudd på att jag nästan ser er gå där tillsammans hand i hand.
Och det bara för du är så beskrivande när du skriver :-)
Kramkram Carina

Anonym sa...

Om detta inte är tacksamhet, vet jag inte alls vad du tänkte! Du skriver så fantastiskt vackert om er kärlek så mina tårar rinner. Er kärlek känns så innerlig, så underbar, och så fri. En stor kram till Er alla, och jag är tacksam för att du finns och berättar för oss. :) Ha en underbar dag!
Kram Di

Kersti sa...

Så vackert du beskriver det. Ett vardags-under som du har förmåga att skildra så fint så man riktigt ser er framför sig och hör skratten. Många ktamar från ett Enskede i sol och frost.

Annela sa...

Jag önskar att jag kunde lära mig att uppskatta nuet, som du gör. Det är som min mamma brukade säga "Den som kan glädjas åt lite, har mycket att vara glad åt".

Eleonora sa...

Den kärlek du beskriver mellan dig och SE låter så varm och till fyllest. Enkel, glad, harmonisk och varm - så som det ska vara. Inte många får uppleva den livskärlek ni har till varandra. Jag förstår att du gömmer och vårdar dessa minnen ömt. Jag blir både varm och tårögd när jag läser din berättelse. Nu kära, söta vännen får jag önska er alla tre en riktigt GOD JUL och så hörs vi väl igen under mellandagarna. Till dess - många julkramar

Ella sa...

Er kärlek är så fantastiskt vacker och jag får tårar i ögonen när jag tänker på det du skriver. Det får jag ofta när jag är här hos dig. Du har en gåva som få har, att glädjas i sorgen, att känna tacksamhet över det som är... Jag önskar jag hade mer av de egenskaperna.

Kramar till er alla.

Anonym sa...

Vilken underbar läsning Elisabeth !
Det är ju här och nu som spelar roll ! Och så mycket kärlek som utspelar sig på er lilla dagliga gångväg till Coop,så behövs inte de där små orden : Jag älskar dig. För de finns och syns. Det är sann kärlek ! Kramar Nalle

Kaffebönan sa...

Det är kärlek det Elisabeth.. tänk om alla fick uppleva den lyckan mitt i all kaos..
Hur som helst så är jag tebaks med en massa strul i bakfickan.. Hu jeda mej ett sådant arbete och det är inte klart ännu.. måste hämta och installera lite till, men det viktigaste i alla fall.. mailboxen och att komma ut påinternet igen..
God jul på dig min sköna så hörs vi säkert under dagarna här.. Pözz pözz