lördag 6 oktober 2007

Tror du på himlen...



"Den kärlek man bär
inom sig
följer med
på färden..."








.... jag gör det. Jag tror att när vi dör så möter vi alla dem som gått före. Jag tror att när vi dör så möter all den lycka och kärlek... som vi bara fått en liten glimt av härnere. Inga sjukdomar, och inget elände. Jag tror det. Vissheten kommer när jag står där på bron...

Livet skulle vara bra ointelligent och meningslöst annars... skulle vi leva bara för att dö. Poff.. å sen skulle det vara bara godnatt? Vad vore det då för mening med livet? Kärlek...lycka...glädje...omtanke...värme...gemenskap... ännu mera kärlek..., alla dessa vackraste känslor som vi alla eftersträvar och vill uppleva i livet, vad skulle det finnas för glädje i att uppleva det.. om vi visste att alltihopa bara skulle bli svart, och ta slut en dag? Livet kan aldrig vara så egoistiskt att dessa gåvor bara tas ifrån oss när vi dör! Vi bär dem med oss när vi går vidare...

Jag tror så....

"Lonely rivers flow to the sea, to the sea,
To the open arms of the sea.
Lonely rivers sigh, wait for me, wait for me,
I’ll be coming home, wait for me."



Lördag idag...

Sov lite längre idag, men somnade... rätt sent! Väckte SE, som hade både TV:n, radion och lyset på.. och sov så gott! Ändå hade jag varit ner och kollat innan jag gick och lade mig. Det känns lite oroande att han slår på sådana saker och lägger sig och sover igen...!

Fixade fikat själv idag... och fikade ensam i sängen! SE ville läsa tidningen och äta frukost...

Carolina, Jonas och lille David gick som vanligt till mamma och pappa för att lösa melodikrysset. SE och jag drack påtår i köket... och han läste lite ur tidningen för mig. Vissa dagar gör han det... ibland flera gånger per dag, och ibland inte alls! Oftast har han också ganska svårt att läsa ut orden.. En mysig liten stund ändå...!

Städade lite och plockade mycket... jösses, vad det är trist! Alla i den här familjen tycks ha anammat den här dropptekniken.... jag förstår verkligen inte!! Å jag blir verkligen lite galen på allihopa ibland...! (Utom SE naturligtvis...!)

SE gick och vilade...

Promenerade med Jonas till Barnens Hus för inköp av present till lille David som vi ska fira lite imorgon. Han fyller 7 år på fredag, nästa vecka, men då är han hos sin mamma... så vi gör lite mini-kalas för honom imorgon istället! Det blir roligt...

Carolina och David gick under tiden till Coop och köpte godis.... och de hade nog tjuvsmakat en hel del innan de var hemma igen!

SE låg fortfarande när vi kom hem...

Carolina gick iväg till kompisen PH. Roligt för henne... (Hon behövde det, hon var ganska ledsen och nere igår... riktigt varför visste hon inte själv. Hon berättade att hon hade börjat gråta helt plötsligt på skolan... hejdlöst... suttit på toan... tårarna ville bara inte sluta, sa hon. Vi hade ett pepp och ett okej-att-vara-ledsen-nu-prat. Lilla gumman, jag vet att du avskyr att gråta... du måste också få tycka att det här är jobbigt... du har fått gå igenom så svåra saker nu... att ens pappa inte längre vet vad man heter... gråt så mycket du vill... min älskade lilla gumma, jag finns här..alltid!)

Middag - spagetti och köttfärssås var beställt av barnbarnet David igen... Imorgon har han beställt plättar...

SE gick och vilade... och jag dippade en stund på soffan... inte helt ovanligt nu. Märker att mycket av vårt sätt att leva nu, är dagar med mycket rutiner... ! Bra? Ja, för SE är det så.. men för mig, och övriga familjen känns det lite trist... men jag orkar inte så mycket annat heller!

Igår när jag och SE var på Coop så stod vi och valde (eller rättare sagt jag, och SE stod bredvid) vilka två filmer vi skulle köpa för 99 kronor... det blev "Ensam hemma" och "Ghost"...! En stund efter att vi kommit hem så såg jag SE stå och hålla i filmerna, och så sa han: "Har du köpt nya filmer?" Då visste jag att han redan glömt... "Ja, jag tänkte vi behövde lite nytt att se på" svarade jag bara....

Tvmysfika med SE som vanligt. Vi såg "Ghost"... en film som jag för en gångs skull valde för att jag ville se den. En så himla vacker film... och som får en att tänka till lite! Å tårarna rann... som vanligt det också!!

SE gick och lade sig..

Kvällssnack med Jonas.... han behöver också få prata om saker och ting som ligger honom om hjärtat...

Sist i säng... jag och Pontus P...

15 kommentarer:

Christina sa...

Jag tror på att det finns ett liv efter detta, livet här på jorden är bara en prövning.
Kanske är det tur att vi inte vet hur livet efter blir för då hade kanske många valt att ta sitt liv och det är hemskt.

Jasså barnbarnet fyller 7, då har vi lika gamla barnbarn :)

Önskar dig och hela din kära familj en god söndag
Kram min vän

bollebygdsbo sa...

Helt klart tror jag att det finns någonting mer än detta livet.
Det finns något stort som livet här är en förberedelse för.

Senare idag ska jag skriva ned en bön som jag hittade i veckan.

När jag läser ditt inlägg så undrar jag verkligen hur länge du ska orka i den här takten.
Du måste hämta kraft någonstans, och kanske endast du vet var du finner den.

Hoppas att lite kraft kan sädas via en kram från Bollebygd

Anonym sa...

Den filmen har jag sett också! Klart att man grät den var verkligen fin! Det är klart att det finns ett liv efter detta! Att det finns en himmel! Allt tar inte bara slut! Jag tror att det är en värld i en annan dimension. Vi skall känna igen varandra står det ju så jag tror på det!

Det är bra att Carolina kan gråta det är den bästa medicinen så att hon får ut det! Att vara tapper och stänga inne sorgen det ger bara kroppsliga symtom.

Det går knappt att föreställa sig vad hon går igenom nu! Att sin egen pappa inte ser henne och inte ens kommer ihåg vad hon heter!

Jag kan själv minnas vad ont det gjorde när min morfar inte ens kände igen mig när han blev senil hur fysisk ont det gjorde hur förkrossad man kände sig! Han var då 70 år.

Hon har dock en fantastisk mamma som verkligen ser henne och pratar med henne!

För det hjälper Er är att prata och åter prata! Då blir ni starka och orkar er igenom detta. Jag önskar dig allt gott Elisabeth och din fina familj Carolina och SE/Ha det gott! Många styrkekramar från Tussegumman

Anonym sa...

Jag tycker också om Ghost. En riktig tårfilm. Ibland är det skönt att gråta.
Skickar en styrkekram och varma tankar till Carolina.

Jag hoppas du hittar styrka i den mysiga samvoron med barn och barnbarn och att även du får prata av dig och inte bara stå stark mitt bland alla. Ha en skön söndag! Kramar.

Christina sa...

Har skickat ett mail till dig Elisabeth, håll utkik :)
Kram

Anonym sa...

Något mer måste ju bara finnas. Fast jag vet inte riktigt vad. Hoppas det är fint och kärleksfullt.

Ha det bra! Kramar!

Anonym sa...

Jag är helt övertygad om att vårt jordeliv bara är en förberedelse till något nytt och större. Som du säger, vad är det annars för mening med allt?
Jag har 4 barnbarn, 11, 9, 7, och 6 år gamla - helt underbara små liv!
Filmen Ghost är vacker och gripande, det var ett tag sedan jag såg den, men minns att tårarna trillade i strida strömmar.
Ha en bra söndag!

Anonym sa...

Jag tror, som du Elisabeth, att det finns något mer. Våra fyrbenta vänner vandrar över Regnbågens bro... och det tror jag att vi gör också. Vi möts igen på en plats där ingen mer lider. Ingen har ont, som förut haft ont. Vi leker på gröna ängar och mår bra.
Filmen Ghost har jag sett många gånger och den griper verkligen tag om en... jag har gråtit varje gång jag har sett den.
Ta väl vara på dig, du goa människa!
*kramar om*

Anonym sa...

Gillar oxå filmen Ghost!!
Jag hoppas det finns nåt efter detta livet........men jag är inte helt övertygad.......än!
Ha det gott!
Kram!

Anonym sa...

Jag tror också på himlen....Det måste finnas något efter. Ha en fin kväll söta du:) Kramis

Anonym sa...

Jag har åxå sett Ghost och fick gråta så...såg den just när min morbror gått bort och kände mej så lessen över det. Absolut får vi möta dom som gått före oss när vi dör. Jag känner föresten ofta att min mormor är här hos mej. Vilken underbar mamma din dotter har!/Kram Kajsa

Anonym sa...

Fint du skrivit om den himmel jag också tror på och anar där bortom. Ghost var det länge sedan jag såg, den är söt och får en som du säger att tänka till lite också.

Elisabeth sa...

christina: Ja.. men jag tror också att livet förbereder oss lite på allt det vackra.. och precis som du säger, att här är livet en prövning att ändå kunna se det ljusa och det vackra när det är som mörkast! Spånar jag...! Visst är det ljuvligt att se de små barnbarnen.. och samtidigt slås man av hur fort tiden har gått. Man tycker inte det var så länge sedan ens egna barn var precis så gamla... Kram..

bollebygdsbo: Så tror jag också.. och kanske är det så att vi måste försöka fixa det här livet så gott vi nu kan...! Med en kram från en vän, så orkar vi mycket, och genom någons förståelse för hur tufft det är nu, så orkar man ännu mer.. tack vännen! Kram..

tussegumman: Du har alldeles rätt vännen...! Som mamma känner man ju alltid att man inte räcker till riktigt... och man har dåligt samvete för man vill ju ge sina barn lyckan och glädjen i livet! Inte elände och sjukdom..! Så tack tack tack för dina ord nu! Kram..

isabelle: Ja.. men det vill gärna bli lite depp-varning när man ser en sådan film också!! Fast det är som du säger om gråtet... och jag har ganska svårt att gråta överhuvudtaget nu, så det var nog bra att jag såg den! Kram..

christina: Jo... jag vet, vännen! Men eländesmailen har ju haft sittstrejk från och till hela kvällen.. men jag har svarat på min nya mail, som du vet! Kram..

nina på johangården: Absolut! Så är det bara...har jag bestämt! (Låter som en liten trulig 5-åring nu, men det får man göra också ibland...typ!) Kram..

marskatten: Ja, livet kanske är en skola på något sätt... något som vi kanske ska lära oss/inte har fått insikt om än... eller nåt!
Härligt med fyra små barnbarn.. förstår att de förgyller ditt liv mycket! Ha en bra måndag.. Kram..

majsan: "Vandrar över regnbågens bro"... så vackert skrivet! Du målar dina ord så vackert.. och berör verkligen! Precis så tror jag också att vägen går.. när himlen tar över! Kram..

åsa: Huvudsaken är väl att vi har ett hopp.. hujedamig vad det skulle bli trist annars, tror jag! Kommer in och hälsar på imorgon, min vän.. strulat som bara den med mailen hela kvällen! Kram..

annika: Håller med dig alldeles! Som du kanske ser, och vet så har jag problem med min mail.. och jag har suttit hela kvällen med eländet! Vi hörs imorgon, min vän.. du finns i mina tankar nu.. hela tiden.. och tummarna blånar! Kram..

kajsa: Att du klarade av att se den så nära någons bortgång.. oj, så svårt!! Känna någon nära.. jag känner ofta närheten av min svärfar och min farfar - det känns alltid så tryggt, och något som bär! Min farfar sa ofta: "Du ska int`va ampen, stinta"... jag hör ofta de orden inom mig nu! Tack goa du för dina varma ord.. Kram..

annebelle: Tack... men det är inte så svårt att skriva fina ord om himlen! Det är nog svårare för den som tänker göra precis tvärtom..gissar jag! Kram..

Anonym sa...

Du är så otroligt stark, hur länge orkar man...ja man måste...vart hämtar du din styrka?
Skönt för Carolina att få gråta, det är den bästa medicinen.
Vad länge har din man haft denna fruktansvärda sjukdom.
Tänker så mycket på er.
Ha det gott min vän. Kram från kicki

Anonym sa...

Jag är numera helt övertygad om att det fortsätter på något sätt. Hade jag inte haft den tron hade jag inte själv orkat leva vidare..
Kram Gunilla