fredag 26 oktober 2007

Inte ett ord...



... kan jag skriva ikväll! Skriver och suddar.. skriver och suddar... skriv... ja, det känns som orden är tomma och meningslösa!

För det finns det som gör ont... för ont. Ändå är jag stolt över att jag lyckades le och skratta med Sven-Erik hela dagen, hjälpa Carolina med läxan, prata med svärmor, och bara vara som vanligt... men här inne... ville jag bara gå sönder... just nu vill jag det...

Jag skulle ju skriva om våran vackra dag.... min och Sven-Eriks. Jag orkar inte...


Elisabeth..


Ps. Tack... ni som lämnar omtanke och värme... speciellt idag! Jag tror aldrig att ordet livlina har varit så viktigt för mig som idag...

20 kommentarer:

Anonym sa...

Älskade Elisabeth!!! Du måste få hjälp och stöd. Du kan inte ha det så här längre. Jag önskar så jag visste hur jag skulle ordna den hjälpen och det stödet åt dig. Du finns i mina tankar! Stora varma styrkekramar till Dig...

Christina sa...

Det viktigaste är familjen, jag förstår och jag finns här för dig när du vill.
Ni finns i mina tankar alltid.
Ta väl hand om dig, SE och Carolina.
Skickar en värmande hand till dig.
Kram min goa goa vän

Anonym sa...

Elisabeth,
Jag har följt dig ett tag utan att ge mig till känna. Du skriver så innerligt om så svåra saker. Du behöver stöd själv nu, det är helt klart. Har du bett om det men inte fått? Önskar jag kunde hjälpa dig!
Varma tankar till dig!
Maggan

Anonym sa...

Elisabeth!
Jag har följt dig ett tag nu utan att ge mig till känna. Du skriver så innerligt om svåra ting. Nu ser jag att du själv är på bristningsgränsen och måste få stöd själv. Har du bett om det? Önskar dig styrka och själsfrid!
Maggan

Dubbelörn sa...

Vännen om jag bara för en stund kunde teleportera mig till dig. Skulle krama om dig, lyssna o låta dig veta att du är inte ensam... Låta dig vila, plocka "fint" inför helgen, duka vackert, laga en god 3-rätters till er alla o slutligen slänga ut lite magiskt pulver som får allt, för en stund, att vara precis som vanligt...

Håller om dig...

Anonym sa...

Lilla vännen....Du går ju snart sönder. Jag önskar att jag kunde vara där hos dig och avlasta dig lite....Ge dig en stor kram och bara finnas för dig. Jag hoppas att du inte kraschar.....Hur ska det då gå? Måtte snart livet bli lugnare för dig. Du verkar ju i alla fall ha hyaft en fin dag med S-E,om jag förstår det rätt i dina sista rader....Massor av kramar från flyttdamen:)

Anonym sa...

Jag förstår känslan att det går så mycket energi att fokusera på nuet och fånga allt man kan och samtidigt tränga bort de tankar som drar ner en!

Du har gett så mycket av dig själv Elisabeth för att er dag skall bli så magisk. Samtidigt har du försökt att få en vanligt dag där man kan få skratta fika läsa läxor mm. Jag förstår att man blir ordfattig då. Du måste ladda energi nu min vän! Ta hand om dig själv! Lägg dig på soffan och bara andas! Skickar lite magisk energi till dig/Kramar Tussegumman

Anonym sa...

Du är en fantastisk kvinna!! Förstår du det?? I längden är det nog inte bra att inte ge utlopp för vad man känner. DU måste få göra det, det är en mänsklig rättighet att få göra det. Var stolt!! det ska du vara det krävs en enorm styrka att "vara som vanligt" när man bara vill gå sönder.
Glöm inte bort dig själv vännen, gör inte det!!

Massor med varma kramar till dig från oss alla!!

*Kramar om* länge, länge!!

Anonym sa...

Jag fortsätter att mata dig med styrkekramar och omtanke. Så mycket som det bara går att skicka!!! Ta hand om dig så gott det går min vän. KRAM!!

Anonym sa...

Känner så väl igen mig själv i det här med att skriva o sudda, skriva o sudda. Ibland känns det som om det är bättre att ord o känslor får stanna kvar inne i skallen. Man orkar inte sätta dem på pränt.
Hoppas att ni får en fin och lugn helg!
Önskar dig allt gott, du goa människa!
*styrkekramar*

Eleonora sa...

Älskade, sötaste vän. Nu finner jag inga ord till tröst. Kan bara säga att jag är nära, tänker intensivt på dig och skickar med många XXX o OOO

Anonym sa...

Tankar och kramar till dej från mej.
Kicki

bollebygdsbo sa...

Snälla kära du.
Nu är det nog dags att få lite hjälp och att till viss del släppa taget.
kanske mina ord gör ont, men jag har sett människor som verkligen gått sönder för att de inte släppt taget.
Jag vill inte göra någon illa, hoppas att du förstår det.
Alla vi vill dig väl - dig och hela din familj.
Hur tror du att SE, om du tänker dig honom som den han en gång var, skulle vilja att du ska må?
Jag gråter inombords när jag läser om hur ni har det.
Vad ska Carolina ta sig till om du också blir riktigt sjuk och inte orkar.
Jag vet att man inte orkar hur mycket och hur länge som helst.
Bland mina sanningar skulle jag kunnat skriva saker som jag aldrig kommer att nämna, men som sagt så vet jag att man inte orkar mer än till en viss gräns.
Massor med kramar till dig, hoppas att du kan få lite värme från oss alla och känner våra tankar.

Anonym sa...

Här kommer massor med varma styrkekramar till Dig!!!

Anonym sa...

Vännen, du behöver en annan ventil, har du det? Du måste få lov att släppa ut all frustration, förtvivlan och ångest. Det GÅR inte att vara ensam och stark, det är alldeles för mycket...
Kära söta, du finns i mina tankar! Kramar i massor.

P.S:
Här är min mailadress om du vill skriva: yvonne.lallo@comhem.se

Anonym sa...

Kan du inte få avlastning på något sätt. Eller känner du det som om du sätter kniven i ryggen på din älskade genom att föreslå det. Jag vet hur min man reagerade i sina klara stunder när jag försiktigt förde det på tal. I sina friska stunder hade han ju ingen sjukdomsinsikt. Det är tufft att bestämma sig för när man måste köra över sin älskade. Jag tänker på dig och skickar energi så gott jag kan. /pantersylvia.blogg.se

Anonym sa...

Jag tror att det snart är dags att lämna över, att vila lite. Jag vet att det är svårt och jag vet att det nästan inte går att tänka, men snart är det så. Och även då finns vi här. Vi sitter med dig en stund, vi svarar när du behöver någon att prata med, vi går en bit vid din sida. Du är inte ensam, du har Carolina, du har goda minnen och du har alla livlinor. Många varma kramar och tankar. Jag sitter envist kvar.

Christina sa...

Tassar tyst på tå, kanske du sover nu och då vill jag inte väcka dig för du behöver all sömn du kan få.
Stryker dig i pannan och viskar god natt, allt skall ordna sig men jag förstår att det ser mörkt ut nu.
Vännen min sov gott
Kramkram

Anonym sa...

STOR kram till dig!

din vän Anita

Annela sa...

Smyger in och önskar dig godnatt!