lördag 1 september 2007

En oas i öknen...



.... som var en stund för oss att samla styrka i!

En kopp kaffe, två mackor med ost och skinka och en dricka... mer behövs inte för att skapa en stund av närhet, tvåsamhet och en kanna av lite normal vardag...! Att gå och ta en fika är för de flesta ett ofta vardagligt och trevligt inslag, och som fyller magen med vad man känns sugen på! Inte mer - trevligt och gott! Inte ser man det som någon livlina eller oas för att överleva... isåfall går man till sjukan!

För oss är det inte riktigt så nu...! För mig och Carolina är cafébesöket en livlina eller en oas..! Här är det bara vi och fikat... kaoset därhemma är därhemma - och runt omkring oss pågår normal vardag! Här kan vi låtsas som om allt är som vanligt, unna oss allt gott som cafeét bjuder, och det allra allra svåraste: Lära oss att våga leva i vår nya tvåsamhet...det måste bli ett cafébesök i taget!

Så cafébesöket idag var ett steg mot det nya... ett litet steg!



(SE var väldigt tyst och irriterad när vi kom hem... han ville inte ens ha någon middag idag! Men jag valde att inte bry mig om... han gick ned och la sig och sov några timmar! Sedan blev det lite lättare..!)

8 kommentarer:

Christina sa...

Förstår dig preci, inte för att jag har desvårt hemma men jag tycker ändå att det är trevligt när jag går på cafe med mina döttrar.
Kanske är det för att jag har lärt mig att uppskatta de små tingen, inte de stora.
Men det har varit tufft i början.
Tycker att det är så sorgligt med människor som måste ha stora bravader för att känna sig nöjda.
Elisabeth och Carolina: Ta många såna stunder, bara vräk er i dem, det behöver ni så väl.
Ha en fin söndag med SE Carolina och lille Pontus P.
Kram vännen

Eleonora sa...

Va härligt att en sån´enkel grej som ett cafébesök kan betyda så mycket! Fortsätt unna dig och Carolina det - ni har så fint tillsammans. Kram till er båda

Anonym sa...

Man behöver unna sig lite för varandra, som mor o dotter. Det måste man få göra i bland.

STOR kram till dig från mig

Anonym sa...

Det låter trevligt att gå på café med dottern....Hoppas ni hade det mysigt och kunde koppla bort hemma en stund. Ha en riktigt skön söndag:) Kram

Lallis sa...

Som sagt; ljusglimtarna:)
Både sådant som man vet ljusar upp ens dag och sådana som liksom kommer som en överraskning är värda så mkt.
KRam Lallis

Anonym sa...

Precis, vännen man måste lära sig att leva i förändring och utveckling, det är inte alltid helt lätt... Tänker på er vännen...

Stor kram med energi, styrka och omsorg!!!

Anonym sa...

Så bra att ni tar tid för er. Det är viktigt tror jag. För er båda två. Du är så klok som ser det och klarar av att göra mitt i ert kaos. Heja! Och stor kram Kersti

bollebygdsbo sa...

Det är ibland svårt att fatta att alla andras vardag fortsätter som om ingenting hänt, när ens eget liv är helt upp-och-nervänt.

Det "vanliga" livet måste ni gå in i ganska ofta för att klara av att leva.

Kramar