lördag 7 juli 2007

Kristalldrömmen...





... som slog in. Visst låter det som en bra titel på en film? Ja, det kunde nästan vara Disneys nästa storfilm... typ!


Men rubriken är sann.... min kristalldröm har slagit in! Faktiskt! Jag har fått en kristallkrona av min lillebror! Ingen stor schabrak-modell utan en lite nättare typ! De som känner mig och har följt med mig i mitt liv, och på den här resan, vet... att jag i hela mitt liv har önskat mig en kristallkrona...


Fåfängt och lite finfru-aktigt... Jaha då, visst är det det! Önska sig en kristallkrona! Vad är det för en människa som önskar sig en kristallkrona när det finns så mycket elände i världen? Hon måste minsann vara både högfärdig och hjärtlös! Nähää då, inte ett dugg heller! För önska det får vem som helst... och det kostar ingenting! Varken samvete eller pengar... så är det! Nu har jag iallafall fått en... Tack snälla lillebror, för den gåvan...


MIN kristallkrona (åh, vad trevligt det var att skriva.... min!) ska jag hänga upp i sovrummet. Något vackert att njuta av, och vars skimmer kanske kan jaga iväg några av nattens skuggor.. Något vackert att somna till, och vars kristallklara droppar speglar och fångar upp min sorg... Något vackert att se på, i en tid när allt som är vackert tycks försvinna...


En vacker tanke.... att överleva. Carpe Diem...



Fredag idag... (som egentligen var igår då... trött som vanligt!)

Vaknade tidigt - SE kom med kaffe! Men jag märkte att han var lite irriterad...! En sådan stund alltså! Jag började prata om tipset vi hade fått av hans syster, att göra en liten fågel/vattendamm på våran uteplats... "såg du den där lilla dammen som Britt (hans syster) hade gjort?" sa jag. "Nä, vadå...?" svarade han. (Den lilla dammen som vi alla hade stått och beundrat 3 dagar tidigare på vårt besök i Holmträsk.. och som vi alla tyckte var så fin...!) Insåg att det minnet redan var borta ( ibland är det inte så lätt att veta om det finns något litet minne av en händelse...) och jag fortsatte att prata om dammbygget, nästan som om det vore min egen idé! Men han var inte på humör för något peppande göra-damm-bygge...!

"När ska vi lämna in cykeln?" sa han istället ganska vresigt. Gud, tänkte jag. inte nu igen... Hur ska jag kunna avleda hans tankar på att han ska ut och cykla...? Just nu är cykeln trasig och behöver lämnas in - och lika glad för det är jag! Hur ska han kunna cykla? Själva momentet att sätta sig på cykeln och trampa iväg - det klarar han nog... men han kan inte längre göra någon bedömning av trafiken runt omkring... och cykla till andra sidan stan (som han har tänkt), det fixar han INTE... men han tjatar hela tiden om detta... och jag hittar hela tiden på anledningar till varför det inte går... just nu... men imorgon... på måndag... kostar pengar... inte nu... jo, vi ska.....! Gud, vad det är jobbigt... Nu blev han så sur så han gick och la sig....!

Carolina åkte till stan och fikade med Petter och Vicka... Tur att hon har lite kompisar...!

Fick ett depp - insåg att imorgon är det 17 år sedan vi gifte oss! 17 år av lycka som nu har tagit oss hit - till helvetesgapet...!!! Gråter lite i duschen (musse pigg som sitter på mitt duschdraperi har sett ganska många depp nu...), sväljer ner resten... och går vidare med dagen! Sjung en liten trudelutt, Elisabeth... överlev nu!

Jonas, stackarn... försöker febrilt att laga Carolinas dator... !!

Mamma ringde och undrade om jag inte ville följa med på "myrorna" en sväng... jo, det ville jag ju! Komma ut en stund... hittade ett par nästan nya ecco-skor för 100 kr... fynd! Hon skulle sen bjuda på fika men då ringde SE och sa: "Vi har främmande.. Carina o Staffan.. kom hem!" Så det blev snabba ryck hem.....

Carina och Staffan kom på besök... De är våra tidigare bästa vänner från den tiden när vi bodde i Mellansel, utanför Örnsköldsvik. Sedan vi flyttade därifrån för 17 år sen, så har vi bara träffat dem en gång, i samband med SE:s 50-års dag förra året (vilket SE inte har något minne av..). Staffan var SE:s absolut bästa kompis, och de stod nästan jämt på huvudet tillsammans under någon motorhuv... allt detta är ju borta för SE idag! Carina var en av mina bästa vänner... en tid som är borta, men en vänskap jag alltid ska minnas! Vi pratade gamla minnen, nya minnen... och om att vi ska ses igen... SE sa inte så mycket ( mer än: jaså, jaha, jomenvisst... som en slags bekräftelse på att han var med i samtalet, men han berättade inget själv...), men skrattade och var glad hela tiden...! När de skulle åka sa vi: Vi måste ses igen...! (Jag vet att de kom för SE:s skull, att de ville hälsa på så länge han kan ta intryck av livet runt omkring.. så småningom, kanske snart, så kommer den tiden att vara förbi...) Tack Carina...Tack Staffan... för den glädjen som ni gav SE idag - han bär den i sitt hjärta. Jag bär den i mitt minne...

SE och jag gick och handlade... (SE pratar inte om besöket alls... utan om bilar och vädret... och det som händer precis där vi går...)

Middag... en vanlig sådan! SE åt lite för mycket och ganska glupskt som vanligt! Men vi är ganska vana nu...!

SE gick och vilade... han är nog ganska trött efter dagens besök!

SE på bättre humör nu än imorse! Han satt igång och putsade min kristallkrona... som om han inte har gjort annat här i världen! Glad och visslande... Tack gubben!

Såg "Space Cowboys" med Clint Eastwood. SE tyckte den var bra ... men jag..nja, sett den så många gånger så... det blir lite skåpmat!

Pontus och jag sist i säng som vanligt...!

Roligt idag: Kristallkronan... StaffanCarina-besöket...så roligt!!

Mindre roligt idag: cykel-tjatet.. 17 år sen imorgon...

Tips: Något som gör dig glad - en kristallkrona eller en kola spelar ingen roll... bara den gör dig glad, sök efter sådana glad-saker omkring dig... Jag blir glad av kokt potatis också...!

Till alla mina livlinor: Jag säger det igen... för ert tålamod, er ork, er styrka att lyssna, kommentera, bry er om, glädja.... ja, allt... NI bär mig alla genom den tyngsta av tider...!

17 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att jag behöver säga så mycket idag... Vad jag än kunde säga så skulle det göra ont... Det vill inte jag...

Så, många och stora kramar på dig med energi, lite skratt och en dos värme!!!

Anonym sa...

Jag har oxå en liten kristallkrona,med 2 tillhörande lampetter.Visst är det fint!
Det trista är att putsa den......men nu gjorde ju en för tillfälligt glad SE det till dig!
Då känner han sig duktig!

Önskar er en dag utan för mycket "jobbigt"!
Bamsekram på dig Elisabeth!

Anonym sa...

ja det är roligt när drömmar blir sanna....en kristallkrona man drömt om kan göra månget hjärta glad och varför inte ?

Dubbelörn sa...

Kristallkronor behöver vi nog alla... en krona i taket att fästa våra positiva drömmar o tankar vid, i blänket av kristallerna så fastnar de o vi kan kika upp till dem ibland o få en stund av lycka o ro i själen...

Er 17års dag tänker jag på... vad lite man vet om framtiden... för min vän 6 mån... Tack o lov att man inget vet...

Tänker så mycket på dig...

Varma kramar

Anonym sa...

Grattis på bröllopsdagen Elisabeth och grattis till kristallkronan också

kramis sofia

Anonym sa...

Drömma måste man få göra hur skulle ens liv annars se ut, hua mig vill inte ens tänka tanken. Att de kommer mitt i eländet i världen så måste man låta sig drömma om saker o ting. Själv drömmer jag om honom han m stort H både dag- o natt, hoppas min dröm snart går i uppfyllelse.

Kram min vän

Christina sa...

Kristallkronor är fina, har också sådana och varför skall man inte tillåtas att ha något fint att titta på?
Det är inte som man är högfärdig för att man gillar vackra saker....
Och som du skriver att du blir glad av en kokt potatis....låter härligt, det är en konst att glädjas åt det lilla.

Elisabeth, jag önskar Dig och din kära familj allt gott i världen och du är en tapper kvinna, det vet du att jag tycker....
Ha det nu riktigt gott och titta riktigt mycket på din fina kristallkrona.
Kram min goa vän

Anonym sa...

Grattis till din efterlängtade kristallkrona!

Grattis till ett 17-årigt äktenskap med alla händelser och känslor det har inneburit för er! Att hitta kärlek är en välsignelse, inte alla förunnat.

Anonym sa...

Om du vill kan du kika in på min blogg, har satt in foto på min kristallkrona där :)
Kramiz

Ella sa...

Jag fick en kristallkrona på min 25-årsdag. Ingen äkta som väl var för jag tröttnade på den blixtsnabbt.

Vad man än har för önskningar så har har man rätt till dem. Man ska inte bry sig om vad andra säger och tänker om dem. Önskningar och drömmar hjälper oss att överleva vardagen ibland.

Kramar till dig min starka, beundransvärda vän.

Anonym sa...

Kul för dig att du äntligen fick din krona då du önskat en så mycket.. Jag själv har aldrig brytt mig om de där kristallerna.. ett sånt himla jobb att hålla ren och glansig. Mina föräldrar hade en så jag vet..
Tur att inte alla gillar samma för hur hade det sett ut då.. bara man är nöjder själv så.
17 år.. en ganska så lång tid att samsas i.. själv är jag inte gift med nuvarande man, bara förlovad o sambo. Vi har haft våra påsar ihop i 15 år nu eller är det 16 :-) Tiden springer iväg med en..
Så mannen är bara 50 år.. det är ju ingen ålder för att ha blivit så sjuk.. Då får jag gratulera:-) Tanken kom då min mans dotter 28 år just ligger inne för observation på sjukhuset. Hon har fått en liten propp på hjärnan som påverkat hennes tal. Det hörs en aning sluddrigt och släpigt.. Just hemkomna fråm Auzorrerna (säkert felstavat) på två veckors välbehövlig semester, hon och hennes sambo. Det började där i tisdags, men en himla tur de kom hem natten till fredagen, så hon kan få svensk sjukvård.. Vi väntar på ytterligare svar från prover och röntgen som tagits, men säkert är det att en propp var det..
Hemst med så unga människor och vad det kan bero på.. får avvakta och se.. Säkert är att hälsan går före allt annat och att våra dagar kan vi inte styra.. ingen vet hur dagen ska börja eller sluta.
Ha de gott o kram på dig.

Anonym sa...

Missuppfatta inte mig.. menar att jag grattar till er långa tid tillsammans:-)
((Kram igen))

Elisabeth sa...

maria: Tack tack tack... för din goa värme och omtanke.. den behövdes idag, ska du veta.. Kram..

sickan: Jaha då, håller med dig! Så fint med kristaller! Vi köpte en sorts spray, som det bara var att spraya och torka med... det blev väldans glansigt! Bamsekram till dig också..

pyrobritt: Ja, varför skulle inte mitt hjärta få glädja sig åt en kristallkrona.. kram..

dubbelörnen: Vilken fin beskrivning av kristallkronor..! Du har helt rätt... vilken tur man inget vet! Fast ibland skulle man nog vilja veta, eller? Kram..

sofia: Tack snälla du.. man blir glad, och orden värmer.. Kram..

angel: Ja, drömmar är viktiga! Hoppas din dröm slår in.. Kram..

christina: Tack för din omtanke.. Din kristallkrona var också så helt fantastisk.. förstår att du är stolt över den! Min mamma brukade säga: "Kan man inte vara stolt och känna glädje över det lilla, då kan man inte känna glädjen över det stora heller!" Kram..

plupp: Tack snälla! Nej, kärleken är inte alla förunnat... så jag är lycklig! Kram..

ella: Känns lite bra att du skrev det där... för lite skämmig har jag ju känt mig ändå... önska en kristallkrona...!? Kram..

pialotta: Ja, det var ju ett litet roligt tänk! Om alla människor skulle ha en kristallkrona hemma hos sig...!! Inte vidare kul kanske! Precis som du skriver: tur vi inte är lika!
Vad hemskt för din mans dotter... så oroliga ni måste vara!! Ska verkligen hålla alla mina tummar - men vi lever väl på hoppet, eller hur? Du måste berätta hur det går..! Ha det så gott du kan.. Kram..

Elisabeth sa...

pialotta: Det blev lite roligt när jag läste ditt första inlägg - va, vad menar hon.. gratulera till att han har blivit sjuk!!! Men jag började skratta för jag förstod ju på en gång att det blev fel i skrivet och så tänkte jag... nu kommer det säkert snart en kommentar till från Pialotta ... och det gjorde det ju! Kram igen..

Anonym sa...

Hej faster Bettan!
Usch vad ledsen man blir när man sitter och läser hur jobbigt du har det vissa stunder. Du ska veta att jag tänker på dig ofta även om jag är dålig på att höra av mig till er. Nu är jag uppe i Örnsköldsvik hos Björn. När han får semester nu om två veckor så ska ja be att han skjutsar upp mig till er, det va ju alldeles för längesen vi sågs. Saknar dig och resterande av familjen. Hälsa Britt o Ivan så hemskt mycket från mig, så hörs vi! Puss o Kram, Lovelove!

Elisabeth sa...

cissi: Åh, nu blev jag verkligen glad!! SÅ roligt att höra ifrån dig... saknar dig också, gumman! Skulle verkligen vara himlakul att träffa dig - det är ju ett tag sen! (Björn också, naturligtvis!) Du vet ju... att du alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta... alltid! (å nu blir jag så glad så jag nästan börjar gråta..!) Ni är så så välkomna - och jag vet att mamma och pappa saknar både dig och Bittan... de kommer att bli jätteglada över din hälsning! Ha det gott gumman.. så hörs vi snart!

Elisabeth sa...

cissi: Glömde ju det viktigaste: Puss o Kram Lovelove