måndag 16 juli 2007

En tung dag idag...



... för mig! Om jag hade gjort som jag brukar, varit tyst och svalt ned all ilska, sorg och frustration så hade allt varit frid och fröjd! Som vanligt när det gällt dem... hans systrar! Men nu brast det!! Alla dessa känslor av vanmakt över att ingenting förändrats... inte ens SE:s sjukom hade fått dem att sträcka ut en hand... och hjälpa och stödja! Jag var så arg så jag skrek.. Det var inte en diskussion, för i en diskussion blir man inte arg, och man håller sig till sak! Jag gjorde varken det ena eller det andra!

Jag skrek ut all min ilska... kände att nu fick det vara nog!! Inte en gång har de hälsat på honom sen han blev sjuk.. inte en gång har de ställt upp...! Bönat och bett så länge att de skulle göra ett besök, åtminstone innan SE var så dålig att han inte hade någon uppfatting om vilka de var, eller den bror han var för dem. Så fel av mig att be dem, jag kunde ju inte tvinga någon, men jag gjorde det för SE:s skull! Hela tiden hade jag svalt och svalt.. och svalt! Jag förstod inte hur man kunde vara så kall och hjärtlös mot sin egen bror och hans familj! Han behövde dem - och vi behövde dem ännu mer! Men de kom aldrig...

Jag skulle nog ha fortsatt att svälja om det inte varit för en sak! Jag började blogga.. och då skulle det både ljugas och skönmålas om deras insatser! Jag gjorde ju inte det,och helt plötsligt möttes både jag och Carolina av kyla, arrogans, lögner, bibelcitat och fula påhopp... de trodde väl att jag skulle svälja som jag gjort i alla dessa år! Men nu var måttet rågat...

Idag kom reaktionen! Att det inte var ett bra och konstruktivt sätt att försöka lösa någonting, det är jag mycket medveten om! Men jag var, och är heller inte intresserad av att lösa någonting med dem längre... har vi klarat oss så här länge utan dem, lär vi nog göra det fortsättningsvis också! Vi har ju tack och lov min släkt.... Det är heller ingen förlust för SE... han stod bredvid när jag ringde, och efteråt sa han spontant: "men nu ha du gjort e bra"...

I 22 år har jag och SE varit ett par - och i nästan lika många år har deras respekt och omtanke om vår familj varit lika liten, som den har varit stor för dem själva! Orättvisor och elakheter har följt oss genom åren... men nu har VI gjort det bra.. vi har stängt igen dörren nu! Vi måste överleva själva!

Varför skriva en blogg om detta elände? Jo, för att min ilska tog fram all min sorg, och tog ifrån mig den energi och styrka jag såväl behöver nu för att överleva det här! Sorgen över att det finns människor som är så elaka att de utan samvete kan slå på den som redan ligger... den här dagen har varit en av de allra allra tyngsta!

Med bara så lite respekt, omtanke och förståelse hade de också kunnat vara en livlina för oss..

56 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth, ibland är det så. Hoppas att allt ät bra med dig. Och ja i morgon är en ny dag.

ha en bra dag idag, det är ju morgon nu
ibland är det slitsamt med våra känslor...

kramis

Christina sa...

Hjärtlösa människor finns det tyvärr många av och det är särskilt jobbigt när det är i släkten.
Förstår din ilska och det är bra att du får ut det för det är inte hälsosamt att hålla inne med det.
Tänk, de kommer att ångra sig en gång, var så säker.

Lilla vännen, jag tycker så synd om dig, du har det kämpigt....

Du skall veta att jag tänker på er varje dag och jag önskar er allt gott.

Här kommer en styrkekram till dig från mig...
Kramkram

Anonym sa...

Så vidrigt och känslokallt! Jag förstår att du känner dig tömd på energi. Man tror ju att de som står så nära ska vara de som finns där. Så gör de inte det. Det gör så ont!!! Men någonstans längst in i mitt hjärta hoppas jag och tror att det var bra för dig att få ut den här ilskan. Det är inte bra att bara svälja och svälja. Önskar så att du ska få det stöd du både behöver och förtjänar. Stora varma kramar till dig!!!

Dubbelörn sa...

Jag trodde inte det fanns fler av den sorten... Tårarna fylls i mina ögon, över bristen på empati hos de som påstås stå en närmast...

En sak är dock säker, den dagen du bestämt dig för att sluta förvänta dig någonting, den dagen blir du starkare än någonsin!

Om du vill, så maila mig, du hittar min mailadressen på bloggen...

Anonym sa...

Elisabeth!!!

Jag tror som jag sagt hela tiden att bara du skriver ur hjärtat så blir det bra och det blev det ju!!!

Som du säger, en massa viktiga saker, har ni klarat er så här länge så klarar ni er ett tag till...

Bibelcitat... Vaddå? Vända andra kinden till??? Glömma och förlåta??? Ja, men då vill det ju till att någon försöker, att någon visar sin goda vilja, inte en, inte den som är utsatt utan dem som står bredvid och ser på, alltså systrarna...

Jag tänker så mycket de skulle göra för sin bror och sin brors familj... De som är kända för SE skulle ju kunna erbjuda dig och C en gnutta vila och avlastning då och då... Så väl ni skulle behöva det... Istället blir det du och C som får dra det tunga lasset och den dagen ni behöver avlastning mer än något så kommer du att få bråka med dig själv om att SE blir tvungen att klara av personer han inte känner...

Elisabeth, vännen du har inte energi och kraft att lägga på detta, det är de som får komma och visa sin vilja, ingen kan klandra dig för att brista ut i ilska eller något annat, du balanserar ju redan på ränderna av känslor, ingen kan begära något av dig!!!

Många stora kramar på dig och med hopp om guldmanna ifrån skyn och att systrarna av kärlek till sin bror tar sitt förnuft till fånga och sväljer lite...

Anonym sa...

Ojojoj....Jag tror faktiskt att du behövde få det ur dig Elisabeth...Diskussion eller inte så är det nog innerst inne skönt för dig att få ha det sagt. Vilka hjärtlösa människor det finns här i vår värld....Jag känner så väl igen det där på både min mans sida av släkten och en liten del av min sida...Det där att inte bry sig om. Jag hoppas verkligen att du snart får en fin dag. Jag förstår så väl att du verkligen hade behövt hjälp och avlastning, men vem behöver egentligen hjälp från människor som tror sig förmer än andra? Ha det nu bra och tänk att du egentligen nog gjort något som är bra för er.....Kramar i massor/ Annika

Anonym sa...

Vad jag blir förbannad rent ut sagt när jag läser detta!

BRA gjort Elisabet,att du sa till dom på skarpen!

Såna människor behöver man inte,de är enegitjuvar.Men nu har du kapat förtöjningarna och gjort det bra,som SE han sa!

Jag hittar inte ord för människor som beter sig så här..........det måste vara ett och annat som inte är som det ska i knoppen på dom.
Hur f-n kan dom vara elaka,arroganta,kalla och skriva nedlåtande bibelcitat till sin brors fru OCH barn?????

Och sedan vill dom skönmålas i din blogg som "trevliga",stöttande anhöriga!!

Jag säger bara FY F-N för såna människor!

Men du gav svar på tal och det gjorde du alldeles rätt i,man ska INTE behöva ta vad skit som helst!

Hoppas verkligen denna dagen blir bättre än gårdagen!

Ta hand om er!
Bamsekram till er!

Jag blev så upprörd så jag har kanske skrivit nåt som du finner olämpligt??

Anonym sa...

en väldigt vacker bild
,,,,,,,,,,,,,,
Hej Elisabeth, ja jag vet att du har det jobbigt, det är svårt att säga något som tröstar. Men jag önskar att din situation skall lätta.
Ja skönhet och hopp vill vi ha.

jag tror din engelska är bra. Vi får bara anstränga oss lite extra därför att vi kanske inte är så vana att använda något annat språk. men ett ord i taget så funkar det för både dig och mig. det är jag säker på

kramis tillbaka

Anonym sa...

Tack för ditt besök!
Sången som spelas är mycket riktigt Mikael Wiehe "Den Jag Kunde Va". Den stämmer så mycket i min sorg efter mitt barn.
Jag läser här om din sorg och om dessa oförstående människor som alltid finns. Fortsätt du blogga om vad du tycker och känner. Jag startade min blogg som en sorts ventil för att få ur mig mycket av allt som bara svämmar över. Vill sen folk inte läsa så är det upp till var och en.
Kramar om dig.... / Gunilla

Anonym sa...

Det där gjorde du förträffligt bra Elisabeth..
Det finns alldeles för mycket av det du beskriver, tyvärr. Man kan inte fatta det, men så är det. Att människor kan vara så iskalla och hjälplösa.. oförskämt. En bror eller syster måste väl i rimlighetens namn betyda massor.
Vi har oxså haft en del blessyrer här sedan min pappa gick ur tiden mellan oss syskon och mamma.. det var segt och jobbigt och inte trodde vi..
Du är en oerhört stark quinna det märks.. men man kan spotta på en sten tills den blir genomblöt.. sedan går det inte mer. Tycker du tog ett klokt beslut.. Att stänga sijn dörr gör man inte i första taget, men som sagt i ditt fall.. verkligen befogat..
Sköt nu om er så gott ni kan o massor av kärlekskramar till er alla, inte minst dig.

Anonym sa...

Det är små små människor som inte kan finnas till för andra, som inte kan vara generösa, som inte klarar av att se något från någon annan sida än sin egen. Inskränkta och sorgliga.
Med min uppväxt fast rotad i religion och kyrka vet jag att många rötägg finns där. Det är de som tror sig stå över alla andra och allt annat, de som tror sig vara bättre, de som tror sig kunna knäppa andra på näsan.

Du kan inte förändra andra. Bara dig själv. Låt dom vara. Det är dom som förlorar till slut.

Funnes det en Gud så är den guden långt långt från den attityd vissa av de som säger sig vara troende visar upp.

Du ska bara ta hand om dig och de dina. Energin har du kvar. Tillåt inte dom att bli så stora att de får lov att komma åt dina reserver.

Största kramen.

Anonym sa...

Till alla Er som kommenterat E:s blogg vill jag bara säga att : Ni känner inte henne. Ord står mot ord och ni måste naturligtvis tro på vad ni vill men jag säger att det är lögner och falska anklagelser. Hon har inte med ett ord sagt varför hon blev så arg. Det handlade om att jag ringde och erbjöd mig att hämta min bror hem till barndomshemmet ett par dagar för att hon och dottern skulle få avlstning.Jag är vårdutb har jobbat med dementa och har en far som gått igenom samma sjukdom så jag vet att jag skulle klarat av det. Först så sa hon att det lät som en bra ide men bad att få fundera lite. Bara en minut senare ringde hon och så utskälld och falskt anklagad som jag blivit då har jag aldrig blivit i hela mitt liv. Min syster och hennes man stod bredvid och hörde så det är inte bara som jag säger utan ren och skär sanning.Trots att hon sagt att min bror var ute så säger hon nu att han stod bredvid och "applåderade"!?
Hon säger att hon inte vill ha något med oss att göra men hon kan inte neka oss kontakten med våran bror. Jag tror precis som många av er att e behöver hjälp och jag tror hon är nära ett sammanbrott men för den skull så skall man akta sig för att inte hålla sig till fakta och till sanningen. Jag har flera gånger sagt att jag är ledsen för att jag inte hälsat på ännu sedan han blev sjuk men då har hon alltid sagt att hon förstår och att se är glad över telefonkontakten.Jag tycker att dteta är på en väldigt låg nivå det som händer nu . Jag tänker inte säga mera men jag måste få försvara mig för jag vill inte att jag och min syster ska bli falskt anklagad ute på bloggen bland människor som jag inte känner.Ni är alla välkommna att läsa både min och min systers blogg...pyrobritt.blogg.se.....cillirill.blogg.se.
Vad ni väljer att tycka och tänka och tro nu är upp till Er men jag har sagt sanningen och jag har sagt mitt. Det står jag för.Jag är varken elak, kall eller arrogant och jag har inte skrivit några nedlåtande bibelcitat till henne.Det är inte många veckor sedan som hon sa precis tvärtom.!!!så som sagt var alla får välja att tro på vad dom vill men man ska akta sig för att andvända sig av så starka ord när man inte vet!

Dubbelörn sa...

Jag önskar så jag hade kunnat läsa detta för ett tag sedan... Kanske hade fått mig att förstå bättre att det finns nära anhöriga som faktiskt beter sig så här... Själv relaterar man till sina egna föräldrar o tror naivt att alla är precis sådana. Eller åtminstone så i "nöden" finns de där... Tyvärr fick jag uppleva detta med min väninna... Hon ringde mig... för ingen annan kom... Jag kan för mitt liv inte förstå att någon kan säga nej till ett rop på hjälp, syskon o ännu värre ens egen mor...

När jag läser om detta här inne så blir jag lika förbannad o lika upprörd o precis lika ledsen... Helt ofattbart är detta... jag kan bara känna största förakt för dessa människor.

Varmaste kramar till dig o de dina fr oss som bryr...

Katharina sa...

Åh, du skriver så vackert om så jobbiga saker. Jag tycker du gjorde helt rätt, det är inte br aatt tiga oc ta på sig all ilska själv. Lägg ilskan där den hör hemma.

Vad det gäller Ibooken så är det ett problem att de blir så varma. Att stänga av en stund och starta om brukar precis som du skriver fungera.

Har du airportkort och surfar trådlöst? i så fall kan det vara ditt kort som glappar. Man får ta i utav bara den när man sätter i kortet. Kortet sitter under tangentbordet. *Kram*

Elisabeth sa...

Britt: Jag har inte tid att kommentera det här nu.. kommer att göra det i eftermiddag/kväll...men kommentaren i sig och innehållet i den.. ja, det är bara att beklaga! Bevisar väl den nakna sanning, som jag faktiskt skrev om er! Tror du verkligen att folk är så dum.. jag beklagar verkligen att du bemöter de kommentarer jag fått på detta sätt..! Så akta er mina vänner...

Dubbelörn sa...

Elisabeth: Du behöver inte oroa dig för oss... Har sett precis samma försvarsställning o lama argument. Empati är det vad du o din familj behöver!! Vad du säger o hur du agerar, hänger helt ihop med den situation du lever i 24 tim/dygn. En berg-o-dalbana med ett fruktansvärt slut... Vi som står utanför, oavsett hur nära el hur långt borta, ska enbart visa er all respekt o den allra största empati som går att uppbringa!!

Anonym sa...

Styrkekramar till dig i denna tunga stund!!!

Anonym sa...

Som en utomstående som har många år på nacken inom vård och omsorg så måste jag säga:

Pyrobritt, det går inte att vara professionell i det privata men det går att använda sig av den yrkeserfarenhet och teoretiska kunskap man faktiskt får inom vården.... Att då bemöta en anhörigs känslor så, är för mig obegripligt. Ja, det är din bror och du får agera utifrån det, ändå...

Jag talar tillräckligt mycket med Elisabeth både på bloggen och utanför bloggen för att kunna bedöma att hon är inte "dum", ja, hon behöver stöd och empati, inte sandlådetjafs...

Något annat du borde vara väl förtrogen med är att det finns inga absoluta sanningar men en känsla inför något kan aldrig vara osann...

Som jag sa i min tidigare kommentar, det går att svälja ibland oxå särskilt när man inte är i det 24 timmar per dygn...

Anonym sa...

Pyrobritt:
Jag är oxå vårdutbildad och har jobbat med människor med denna sjukdomen!

Den tär fruktansvärt på alla parter,nästan mer på de som är nära, för den sjuka är inte medveten om allt som händer och sker!

Så är det då konstigt OM E,har dagar när hon skulle vilja försvinna nånstans ett tag.

Men det är inte det samma som att hon skulle vara på väg att bryta samman.........vem är du som tycker du kan bedöma det per telefon???

Att E sedan inte är helt välmående just nu är väl för fanken inte konstigt eller????

Hennes livskamrat håller på att tyna bort inför hennes och barnens ögon. Tacka fan för att man kan få "brytningar" när man är mitt i det.

Men det vet du väl,du som är utbildad.............

Hon måste vara stark för sin egen,för SE och barnens skull.
Och det tar enormt på hennes energi och inte gör detta tjafset det lättare för dom!!

Och hur kan du VETA hur det är för dom,när du inte ens varit där???
Kan du svara på det???
Det är inget man märker via telefon!!

Jag tycker ditt inlägg verkar desperat och att locket ska läggas på,men man mår mycket bättre om skiten får pysa ut!

Anonym sa...

Tack Elisabeth!
Kramen på dig!

sensitive sa...

Jag hade tänkt hålla mig utanför era bråk, men när sanningen lindas in i lögner som inte alls stämmer kan inte jag vara tyst och låta mamma och moster ta all denna skit! Vilken sorts kontakt har DU någonsin försökt ha med oss? Vi har alltid försökt hålla kontakten och hälsa på så fort vi var i närheten av Umeå,hur många gånger hälsade ni på oss? Hur ofta ringde du till mamma och moster? Hur mycket ställde Ni upp för morfar när han var sjuk? Inte ett jävla skit! Herregud mormor får inte ens komma och hälsa på sin son som är sjuk. Det jag mest av allt inte förstår, är hur du kan säga till mamma och moster att du förstår att dom inte kunnat komma och sedan spy ut sådan här galla över dem. En bra kontakt är inte ensidig, och jag säger inte att detta enbart är ditt fel, mamma och moster har också handlat fel i mycket! Men när man skriver för publik ska man vara noga med att tala om hela sanningen, speciellt om man lämnar ut personer.
Själv har jag alltid hoppats att vi skulle kunnat haft en bra kontakt för jag saknar min kusin! Hoppas ni kan lösa detta om inte för eran skull så för SE och vi barns! Det är så onödigt att bråka nu när det är svårt

Anonym sa...

Grattis Elisabeth, nu mår du nog bra! Du är i centrum av dina livlinors empati och du har lyckats vända dem mot ”de andra, onda” människorna.

Jag ber er alla att läsa nedanstående mycket noggrant och kritiskt. Är ni intelligenta och kritiskt tänkande människor så bör ni därefter ägna en stund åt en stunds funderingar om ett och annat.

Elisabeth, du har, under alla de många år jag känt dig, manipulerat alla i din omgivning, din dotter, din man och andra. Men så ser det i dag ut som det gör. Du är utan vänner, förutom dina s k livlinor i etern (som turligt nog inte känner ditt rätta jag). Ingen som känner dig närmare orkar ju med dina lynniga utfall. Ena stunden är någon människa såå underbar och bra, och så plötsligt händer något som du inte gillar riktigt, och då - plötsligt -
tvärvänder det. Då blir du som en furie, som en spottande kobra.

Att du har det jobbigt med din mans sjukdom är det ingen som betvivlar, det förstår nog alla och respekterar, om än nog ingen som inte själv drabbats kan förstå hur jobbigt sådant kan vara. Men så här lynnig och (faktiskt störd skulle jag vilja påstå) har du ju varit alltjämt. Det hade nog inte varit så dumt om du haft förstånd att söka hjälp för din egen del för länge sedan, men jag vet ju att du vägrar allt sånt, inte ens nu när du har det så kämpigt hemma tar du ju emot erbjudande om psykologiskt stöd och hjälp.

Ditt agerande på bloggen där du "hänger ut" din stackars demenssjuke man med namn, bilder av honom och detaljerade beskrivningar
av hans tillkortakommanden (t ex av sjukdomen orsakade vredesutbrott, oförmåga att förstå och fatta etc) är ju direkt osmakligt. Man kan ju undra om du själv ha velat, om det var du som blev demenssjuk, att din livskamrat berättade om hur dina mentala förmågor sviktade allt mer, satte in foton av dig och förde diskussion offentligt på internt med kända och okända människor om hur din mentala förmåga försämrades och hur du fattade och förstod allt sämre och sämre?

Detta medan han själv inte kan förstå vad som pågår och inte heller har någon möjlighet att uttrycka sin åsikt om vad han tycker om att du offentliggör honom och hans sjukdom. Det är ju helt ovärdigt för en människa att behandlas så. Inte är det då hans bästa du har för ögonen när du agerar på det sättet.
Vi är flera som känner dig som har läst din blogg de senaste veckorna och vi är ense om att detta agerande är djupt oetiskt. Ingen av oss har sagt något till dig, eftersom vi vet hur du är, man vill helst inte utsättas för något av dina vansinnesutbrott när du skriker och svär och är helt omöjlig att föra en vettig diskussion med.

Men du har ju i och för sig styrt din man i alla år även när han var frisk. Du skriver om att hans syskon inte besökt er och du talar om ansvar och att ta hand om de sina, men du tycks ha glömt hur det var det medan din mans pappa levde och hans mamma och han bodde kvar i föräldrahemmet? Hur ofta fick din man åka hem till dem och till sitt kära föräldrahem? Aldrig någonsin en endaste jul t ex och nästan aldrig annars heller. Och hur tror du att HANS föräldrar kände om det? De undrade säkert om han övergivit dem och inte längre ville ha med dem att göra. Och hur tror du HAN SJÄLV kände det? Då var det inte frågan om att bry sig om och ta hand om sin familj, d v s hans familj och dina svärföräldrar. Det var du och din familj som räknades, aldrig hans. Jag tycker inte det är så underligt att du inte tycks ha någon bra kontakt med din mans syskon. Men att du själv skulle ha någon del i den dåliga kontakten, det har väl aldrig föresvävat dig? Jag är osäker, men tycker mig dessutom ha hört att hans pappa i likhet med din man led av någon demenssjukdom sista åren han levde, var det inte så?

Nej, du var desto mer beroende av att DU/ni skulle åka hem till dina föräldrar och så blev det också, eftersom du hela tiden alltid manipulerar och styr människor i din omgivning. Din man var ju inget undantag i det fallet, under toffeln som han levde. Man vet inte om man ska skratta eller om man ska gråta, när man ser alla dina, säkert seriösa och välmenande, "livlinor" som av din välskrivna blogg tror sig ha lärt känna en sansad och seriös kvinna. Det är bara att beklaga att de blir duperade och lurade. Men jag förstår dem, för du har skrivandets gåva och att de, utifrån vad du skriver, ska kunna genomskåda ditt riktiga jag är ju naturligtvis omöjligt, så länge de inte träffar dig och lär känna hur du är i verkliga livet.

Men, man kanske samtidigt ska gratulera dig, som lyckat dupera dina "livlinor". På så sätt har du ju några människor som du lyckats knyta till dig, nästan som de riktiga vänner som du aldrig lyckats få. Det finns ett ordspråk som lyder: ”Man brukar säga att som man bäddar får man ligga”...hmmm…

Självklart så skulle dessa "livlinor" dra öronen åt sig om de träffade dig på riktigt och upptäckte ditt rätta jag. Det kan ju ta ett tag, men förr eller senare kommer ditt riktiga jag fram. Och lika självklart är det nog att de i sina kommentarer nu kommer att hävda att de tycker att du blir orättvist beskylld och att detta inlägg är elakt. Naturligtvis får de hålla på vem de vill i hela världen och även tro att de känner dig fast de inte träffat dig, men det ändrar ändå inte på det faktum att de inte känner dig på rikgit - men det gör jag. Kände de dig på riktigt, då skulle de flesta av dem inte vara dina väninnor så länge, tro mig!

Nej du Elisabeth, du borde nog sopa framför din egen dörr innan du börjar prata med din mans släktingar om ansvar och förstånd. Tyvärr har personer som du, med klara psykopatiska drag, inte någon förmåga till egen insikt. Så något sopande framför din dörr lär det nog inte bli.

PS

Så här beskrivs en person med psykopatiska drag. Jag skulle vilja be er ”livlinor” som har förmågan till kritiskt tänkande att göra en liten reflektion. Jag kan garantera er - ni är rejält förda bakom ljuset. Ni som inte vill eller kan tänka kritiskt kan ju göra er den tolkning som ni själva vill.

------------------

”Psykopati är ingen sjukdom utan en personlighetsstörning. Psykopater saknar vanligen insikt om att de har psykopatiska drag. Typiskt för psykopater är att de är egocentriska och själviska, och inte kan känna empati eller sätta sig in i andra människors situation.
Psykkopater tål inte kritik och försöker sopa bort den eller skylla ifrån sig på andra. Däremot försöker de ge intryck av att vilja ta ansvar t ex mot högre chefer. När något gått bra, tvekar inte psykopaten att framhålla och överdriva sin roll i det hela. När något går dåligt beror det alltid på omständigheter eller andra människor. Det är aldrig psykopatens fel, enligt psykopaten själv.
Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. FÅ MÅNNISKOR LJUGER SÅ ÖVERTYGANDE SOM EN PSYKOPAT. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.
Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism. Andra negativa sidor hos psykopater är att de känner ett stort kontrollbehov och att de blir aggressiva när något går dem emot. Då kan de ta till olika former av förtäckta hot för att få sin vilja igenom, eller hämnas om det inte blir som de vill.

Anonym sa...

Sensitive: Som inte verkar särdeles sensitive i denna kommentar, kan bero på ålder...

Som barn ser man inte allt men man hör sin sida... Jag tror att du just på grund av ålder kanske inte kan förstå riktigt...

Då du inte riktigt vet syftet med en blogg så är det ju så att en blogg är en dagbok och i en dagbok få rman skriva precis vad man vill... Sen vad det gäller publik så är ju inte Elisabeth till allmän personkännedom här... Det är de som tar åt sig som vet men inga andra...

Kanske kommentaren ifrån din mamma eller din moster till din kusin skulle få dig att vidga perspektiven... Det är alltid fler än en som träter men sätten kan vara olika...

För att vara någon som börjar med att du hade tänkt hålla dig utanför så tar du ju ett storartat steg från neutral till ställningstagande och skuldbeläggande, det var raskt marscherat måste jag säga....

Anonym sa...

Elisabeth: Nu förstår jag precis vad du menar med att folk gaddar ihop sig och är elaka!

En sak är ju helt klart och det är att "folk" känner sig jävligt träffade och sätter igång en spiral på sandlådenivå för att försöka få dig ur balans.

Försök skita i det,det är svårt när det kommer till släkten.
Men jag vet vad jag talar om,jag har en pappa som beter sig som "de här".

Håll dig för god för det och håll huvudet högt!

"Skita" ner sig klarar dom alldeles utmärkt själva!

Fortsätt på ditt sätt och skit i deras illvilja!

Det finns sätt att spärra bloggen för besökare man inte vill ha!

Styrkekramar på dig/er!

Anonym sa...

Anonym som är så feg att den inte vågar skriva under sitt namn!!!

1. Du beskriver för ingående detaljer i ett liv och leverne för att kunna vara en nyfiken granne!!!

Kanhända en make till någon av systrarna eller varför inte den syster som varit tyst...

Psykopater, Jo det har jag arbetat med och vet du vad,psykopater är just så illasinnade som du i denna kommentar, ute efter att bryta ner andra...

Att anklaga någon för att vara psykopat om du nu inte menar psykotisk är allvarligt, skulle kunna ses som ett brott.. Kanske därför du inte klarar av att gå under ditt namn???

Fy för den lede att göra ett sånt här utfall... Tror du att alla bråk och krig här i världen är startade av en allena...Oc som sagt som du skriver så är du ju förmodligen ingift familj när man kan hålla reda på alla jular etc...

Detta skrev i ett enda syfte att driva någon redan skör utför stupet och det är olagligt...

Skulle någonting hända så skulle jag kontakta dotra och be om att få datorn under kontroll så att jag kan få rätt på ditt ip-nummer och anmäla dig såsom det borde göras!!!

Jag bryr mig faktiskt mycket lite om vad som hänt eller inte...

Vad som än hänt så förtjänar inte Elisabeth att bli behandlad sämre än som en hund i dagsläget. Det borde även du så känslokalla människa förstå... Visste du att psykotiska personer och psykopater ofta är oförmögna att visa känslor???

Anonym sa...

Så jäkla fegt att skriva anonymt och inte våga stå för vad vad skriver!

Och du anonyme,du verkar inte vara helt sund i knoppen du heller i så fall. Vet du om att ditt inlägg kan anmälas för det du skriver.
Du skrev inte ditt namn men det finns ju IP!

Det där med psykopat beskrivningen, den verkar passa in både på dig och pyrobritt!Så den diagnosen kan i så fall ställas åt båda hållen..........

Men efter ett antal år som skötare inom psykvården så är jag inte lättduperad!

Test som vi brukade få göra då var att läsa olika "berättelser" vissa skrivna av friska personer andra av sjuka.Och nu när man läser här så är din kommentar den som är mest "sjuk" av alla!

Nu kommer väl djungeltelegrafen att gå er emellan med uppmaningar att gå in här och sprida dynga!!

Om du inte sett det röda krysset uppe till höger så föreslår jag att du klickar där om det är nåt du inte vill läsa!
Enkelt va??!!

Anonym sa...

"Holy Smoke" vilken otrolig reaktion du har fått på ditt inlägg. Jag blir alldeles matt. Vad ska då inte du vara??? Jag har inte på något sätt kunnat se att du lämnar ut någon med bilder och liknande. Kanske har jag varit med för kort tid. Men en sak ska du veta. Jag är kvar! Styrkekramar...

Anonym sa...

Åhh..vet inte vad jag ska säga faktiskt..får ju skämmas över människosläktet..finns ju ett ordspråk som säger att "släkten är värst" och det måste ju ha kommit någonstans ifrån..och vadå bibelcitat..är de troende är detju ändå värre tycker jag..kramar på dig!

Anonym sa...

Om du inte har min mailadress innan så kommer den här gisan71@hotmail.com. Kramar till dig och din familj!!!

Anonym sa...

Natti och kramen på dig!

Jag kommer att finnas här även i morgon!
Hoppas du kan sova inatt!

Elisabeth sa...

anonym: Jag vet redan ditt namn - och av innehållet att döma så förstår jag ju att du inte vågar stå för det! Att du väljer anonymiteten som ett skydd för att få nedgöra en annan människa kan bara tyda på feghet - och bör, och ska därför inte kommenteras! Att kommentaren inte är tänkt till mig - utan en skamlig och skändlig tillrättavisning till mina "livlinor", det förstår jag! Men de har insikt och förstånd till att tänka själva... och dom är framförallt inte fega!

Anonym sa...

Dina "livlinor" är kvar här trots "sanningar" som spottats fram. Känns som lynchstämning i vissa inlägg. Varma kramar...

Anonym sa...

Ja vissa människor förstår inte o gör inte mycket för att förstå heller, tragiskt att dessa bara går o går.
Men det är strongt att du skriver av dig i en blogg och släpper ut all agg o ilska. Folk som ljuger, visar kyla...är väldigt rädda för att visa sina känslor. Sånt ska du (ni) inte bry er om, de är deras problem.

Stor kram till dig min vän.

Anonym sa...

Godnatt på dig Elisabeth!!!

Och det var väldigt vad kommentarer det blev på detta inlägg...

Jag vill att du ska betänka att människor kastar mest skit/ försvarar sig allra hårdast och mest aggressivt när de har dåligt samvete...

Hoppas att det regnar guldfrön över er i morgon!!!

K sa...

Känns som du och din familj behöver en väldigt stor kram så varsågod: KRAM!

Christina sa...

Jag finns kvar hos dig....
Styrkekram till dig och din familj
Kramkram

Anonym sa...

Morning!

Hoppas allt är bättre idag!
Här är det sol och vi ska ha kalas idag!

Skickar över en massa styrkekramar!
Ha det gott!
Kram!

Dubbelörn sa...

Jag häpnar över dessa infama kommentarer...

Vännen, har inte kunna släppa tankarna fr dig... Hör av dig på mailen

Värmande kramar

Anonym sa...

Men lilla vännen, ja detta var nog något som du burit inom dig såååå länge och det måste ut!!! Vad härligt att SE sa som han gjorde efteråt, det måste ha känts i hjärtetrakten... Ja, jag kan inte förstå hur det kan bli sådär, jag har själv en far som inte hör av sig, vi har inte setts eller pratat sen jag fick ett sms julafton 2006...
Hoppas allt blir bra och att ni sköter om er, var rädda om er och du... Carpe diem... ;-)
KRAMISAR från mig...

Anonym sa...

Godmorgon!!!

Idag är det en ny dag!!!

Vet du Elisabeth, Jag tycker att du ska vara väldigt rädd om denna blogg, Det går att spärra vissa ip nr från att överhuvud taget komma in på din sida... Jag vet dock inte hur man gör..

Jag har funderat mycket över denna blogg och eftersom jag är forskarklar så kretsar det ju lite därikring... Inte idag, men en vacker dag kanske denna blogg i bokform skulle kunna vara ett bra hjälpmedel i undervisningssammanhang!!! Den skulle kunna göra mycken nytta, alltså...

Många stora kramar med guldströssel till dig idag!!!

Anonym sa...

Vad du än gör så gör som maria oxå säger!
VAR RÄDD OM BLOGGEN!
Jag ska forska i hur du gör för att spärra!

Ha det gott!
Kramen på dig!

Anonym sa...

Nu har jag kollat lite hur det funkar här på blogger!

Gå till inställningar och gå in under tillstånd.......
i rutan bloggläsare markerar du i rutan endast personer som jag själv väljer.

Då kommer det fram en ruta där du kan skriva in vilka som FÅR läsa din blogg!

Går du sedan in under inställningar och väljer kommentarer,så kan du under Vem kan kommentera? välja endast medlemmar av denna bloggen!

Nu ska jag forsätta förberedelserna inför kalaset här!
Ha det bra!
Kramen!

Dubbelörn sa...

Elisabeth du har allt mitt stöd! De enda som gjort sig till åtlöje är de som skrev dessa hätska kommentarer. Det enda du och din familj behöver är tonvis med förståelse o outsinlig empati...

Skit finns överallt o somliga sitter tydligen i en gödselstack...

Mängder med varma styrkekramar till dig... för bloggen är din o bara din!!

Christina sa...

Hej Elisabeth
Känner verkligen med dig i din situation.
Jag har också problem med släkten, min egen syster, och jag vet hur det är.
Det är så sorgligt och tråkigt...
Om du vill får du gärna maila mig
min adress är
Tigerlilja53@yahoo.se

Kanske vi kan utbyta lite erfarenheter :)
Ha det riktigt gott vännen
Kramkram

Anonym sa...

Oj, vad här var många kommentarer. Känner bara att du kan behöva en styrkekram. Anonyma kommentarer har jag inte myckert över för. Det är så FEGT.
En dag i taget.
Försök fokusera på det som är viktigt!

Kram Gunilla

Anonym sa...

Hej. Hoppas att allt är OK med dig/er....Efter allt smutskastande här kan det inte vara lätt. Ville bara säga hej:) Kram

Anonym sa...

Jag hoppas att dagen har varit okej Elisabeth...

Vi längtar nog efter dig här nu som synes...

Stora kramar

Christina sa...

Hej vännen...
hur är det fatt?
Saknar dig skall du veta, hoppas att du snart hör av dig?
Kramkram

Anonym sa...

hallå......hur är det????
Skit i sura tjocka släkten och kom tillbaka här.

Det är tomt utan dina inlägg och kommentarer!!

Skickar över lite krafter och kramar!
Skriv snart..........annars har "dom" fått som dom vill!
KRAMEN!

Anonym sa...

Rent spontant tycker jag synd om din mans systrar. Vad de går De inte miste om ! Jag tycker du är stark och fylld av kärlek till din man och dotter! Strongt gjort att säga ifrån och nu behöver du inte fundera mer på det. Ett avslutat kapitel!

Inga sa...

Nu är det gjort - ett avslutat kapitel! Du behöver inte längre bära den bördan att få hans systrar att förstå vad de går miste om!

Anonym sa...

Hej!
Jag har läst kommentarerna och jag frågar mig:vem ska jag lita på? Jag vet att du och din dotter som finns där hela tiden, befinner er i en svår situation. Kanske skulle jag vara lite mera försiktig i vissa hänseenden. T.ex. att inte publicera foto inom familjen, skriva SE:s namn etc. Kanske är jag färgad av psykologarbetena som jag gjorde en gång där jag inte fick namnge mina intervjuoffer. Kanske sitter det i ännu.
Elisabeth, jag hoppas ni ska kunna finna en väg ut ur det här. Det måste ni ju förr eller senare. Du och din dotter är tvungna att börja leva ett " nytt" liv. Ett liv som jag hoppas ska bli så bra som ni önskar, men där också din man finns med i minnena etc.
Tyvärr skriver jag inte det här i ett mail, eftersom jag inte har tid just nu.
Önskar dig allt gott!
Ewacarin

Anonym sa...

Tar det längre tid att skriva dessa orden i ett mail än att pränta ner dom här???

Godnatt Elisabeth!
Kram!

Anonym sa...

Anonyma EWA CARIN:

Psykolog arbeten är en helt annan sak än verkligheten, det levande livet...

Blev du psykolog?

Har en mamma som har 40 års erfarenhet av yrket psykolog och 25 års erfarenhet av att vara psykoterapeut och klinisk expert... Jag har aldrig hört liknande av henne när det gäller människor i kris och nöd att de ska tänka på sådant...

Om jag lägger ut ett foto på mig eller mina barn eller min man, är det ok???

Varför inte nu???






Stora kramar och godnatt, Elisabeth!!!

Dubbelörn sa...

God natt Elisabeth... vi är många som tänker på dig o bryr oss...

Hoppas solen skiner på dig imorgon...

varma natti-kramar

Anonym sa...

Oj oj vad det var hårda ord här då.. hade inte läst din släkts inlägg förut..
Försvar brukar komma som ett brev på posten och i detta fall i din öppna blogg.
Så där kan det bli och pågå länge om du inte spärrar eller byter blogg.. är anonym etc. Självklart ska du fortsätta ditt skrivande.. du lägger in orden så fint, du kan verkligen beskriva. Många av oss har inte en susning om sjukdomen och det kan vara så bra att bli lite mer insatt.. allt kan hända alla.
Finns kvar här hos dig och följer dina dagar..
Nej vi livlinor känner inte dig personligen, men det där märker man ganska snart vilken människa som delar med sig av sina ord..
Kram på dig från ett soligt Skåne