fredag 29 juni 2007

Har man inget att bråka om....





.... kan man alltid hitta på något att bråka om! Så gör man hos oss! Åtminstone hos mina föräldrar, som verkar tycka att det är en intelligent möjlighet att rensa luften på! Är det riktigt illa så kan man bråka om något så oskyldigt som en ...... ostkupa!!
-Jamen, hallå!! En ostkupa!! Bråka om pengar, otrohet, barnuppfostran... eller annat normalt, som alla andra normala människor bråkar om... men en ostkupa!!

Så var det idag.... osten låg ju på fel sida botten!!!
-"Men det ser du väl... det är fel sida.... här går kanten... sa min pappa alltmedan rösten steg i falsett! -" Hörru du, min bäste herre, tror du inte JAG vet vilken sida osten ska ligga på, svarade min mamma ännu högre, och med sin vassaste kom-inte-här-och-lär-mig röst! Sen bara fortsatte det: "ja, kan man inte ens använda grejorna på rätt sätt... den här kanten markerar att det är ovansidan,,,, nu är du dum... nu är du löjlig... måste du bråka om småsaker.. vem är det som bråkar... skit i ostkupan... nej, nu ska vi reda ut det här... osv osv....

Som en tyst, teaterbesökare satt jag bara där.... mina föräldrar!!? Var det verkligen mina föräldrar? Som höll på att starta ett tredje världskrig över en liten skit-ostkupa?? Hmm!! Sen helt plötsligt... som på en given signal hör jag... -"nej, nu bråkar vi inte mer om det!" Lika fort som världskriget hade startat så blåstes nu faran över...! Va, vadå? Jag fattade ingenting...! Vem eller vad hade nu orsakat denna kovändning? Men som genom en tyst fredsöverkommelse - var nu ostkupan bortblåst, och deras "fredspipa" blev kvällens tv-program! -"Vad ska vi se på tv:n ikväll, lilla gubben?"

Min lilla fråga (i min lilla hjärna, som inte alls hängt med i kovändningen) över vad som hände, fick försvinna ut i tankerymden...
Ville ju inte riskera att nämna ordet "ostkupa"... och riskera att hamna på slagfältet igen... mitt ibland de stridande förbanden över en ostkupa!!!

Så att rensa luften är bra - men inte att starta världskrig över en ostkupa!!



Torsdag igår...

Sov till klockan var nio.. (men natten var vaken länge...!) Sven-Erik kom in med kaffe och gick sen ut med Pontus P. När han kom tillbaka så frågade han mig: Jaså, har du kokat kaffe? Nej, men lilla gubben, det gjorde ju du - har du samma hjärnsläpp som mig idag, försökte jag skämta till det (för jag förstår ju att han inte minns...att han kokade kaffet innan han gick ut!). "Ja, vi är dum du och jag, skämtade han tillbaka. Sen sa han: "Har du gjort fika själv?" "Nej, men det var ju du min lilla gubbe-lubbe som gjorde det - vad skulle jag göra utan dig?" svarade jag. Han bara skrattade, och verkade inte alls bekymrad över att han ens ställt frågan! Sen gick vi snabbt över till vädret idag...

Carolina åkte till stan... fikadags med Maja och Victoria. Roligt hade hon haft... bra!

SE verkade mycket lugnare och gladare idag! Inte tjolahoppsansa-glad, men "förnöjsam" , inte orolig... ler ofta! Kändes bra efter några turbulenta dagar. Kanske är det den nya medicinen som börjat verka.... antagligen är det så. Eller så var det här bara en bättre dag... vi får se, ta en dag i taget!

Bad honom steka lite köttfärs - och det gjorde han som om han aldrig hade gjort annat! (Hade lite koll förstås...!)

Sen kom han på att han skulle dammsuga - vilket han också gjorde! Men... där märkte jag ju att det inte fungerade riktigt... han dammsugade mitt på köksgolvet, mitt på vardagsrumsgolvet.... och sen hade han "dammsugat överallt"... som han sa. (åh gubben, vad duktig du har varit - hur skulle jag ha klarat mig utan dig, kom så får jag en kram... han var nöjd och stolt över sin insats, ska jag säga! Jag gör om alltihopa senare...!)

SE och jag tog en promenad till mamma och pappa, som hade världskrig över ostkupan!! Men det gick över... och SE satt och läste tidningen medan världskriget varade, så det blev ändå en ganska trevlig stund... efter ostkupebråket!! Mamma och pappa - Lilla Fridolf och Selma i ett nötskal!

Middag - spagetti och köttfärssås... favoritmaten beställd av David! Trevligt och lugnt..! Som en vanlig familjemiddag på Himlastigen...kändes verkligen så bra!

SE gick sedan och la sig en stund - och jag slocknade INTE vid tv:n... helt otroligt!!

Vi såg filmen "National Treasure" med Nicolas Cage. Bra film - men vi har ju sett den några miljoner gånger.... (SE är lite rolig.... ibland (inte ofta) känner han igen något från en film, då säger han: Jo, den här har jag sett på bio. Vilket är helt fel, för jag vet ju att det är här hemma han har sett den, på DVD..... Men han har ALLTID sett filmen på bio...men de senaste 22 åren har han inte varit på bio så ofta, och de gånger han varit det, så har det varit i sällskap med mig! Så jag borde ju veta.... men säger ju naturligtvis ingenting!!)

Frågade SE: "Visst har vi det bra, gubben?" "Ja, det är.... så!" svarade han med ett brett leende... Då kände jag.... lycka och kärlek... han mår bra nu... kan inte begära mer just nu! Tack Gud....

SE gick och la sig....
Carolina fick låna Jonas dator...
Jag och Pontus P zappakaljade framför Tv:n ett tag till...

Roligt idag: SE-förnöjsamheten, lugn och ro, "ja, det är så"-kommentaren... vi har det bra..
Mindre roligt idag: ostkupe-bråket... men det är inte mitt bekymmer... tack och lov...
Tips: Välj era strider .... risk att det bara blir ett "sandlåde-krig" annars...

Till alla mina livlinor: Orden tog lite slut - men känslan över att ni finns bär jag alltid med mig...



12 kommentarer:

Anonym sa...

Såå skönt för dig att ni fick en lite lugnare dag... Ja, ja världskrig över ostkupor är väl en sak men som du sa inte din sak...

Så härligt att du orkar att låta SE göra saker själv så mycket han kan. Att det sen inte blir som det ska, ja, men han har ju fått känna sig nyttig och det är så viktigt. Åh, vad jag känner att jag intog patientperspektiv där men en stor del jag arbetade med som enhetschef var ju att lära personalen att sitta på sina händer i mellanåt, att vara lite mer tillåtande... Man är färgad minsann.

Det kändes bara så skönt att läsa idag, du som lever i det verkar ha sinne för det här per automatik och de som arbetar med det och gjort i många år, de får man tjata lite på för att upprätthålla de värderingar som styr verksamheten... Nä, usch så jobbfokuserad jag låter... Kanske ska strunta i denna kommentar eller oxå så får du strunta i den..

Kontentan är väl att du så ofta kallar mig för en av dina livlinor och jag hoppas att du inser att du är det för mig oxå!!!

Stora kramar på dig!!!

Anonym sa...

Jag är glad för din skull att dagen igår var så bra,trots ostkupe kriget *ler*!

Jag beundrar ditt lugn och ditt tålamod mitt i det som emellanåt är kaos!

Hoppas det håller i sig i dag oxå så du hinner ladda om lite!

Ha det bra och kramen på dig!

Ella sa...

Å så kul att läsa detta!

Jag skrattade extra gott åt ostkupan, det kunde vara vi det. Bråkar vi så är det oftast om småsaker.

Så kul att ni hade en bättre dag, och jag är så imponerad över att läsa om hur du hanterar alla situationer. Detta tålamod som du har är helt fantastiskt. Tänk, det skulle jag behöva lite mer av!

Anonym sa...

När jag läste om ostkupan så slog de mig att så var de hemma me, föräldrarna grälade om de mest löjligaste saker, från spik till ja vette katten i alla fall hel korkade saker. Och nu när man tar upp detta med dom så skämms dom =)hehe...

Kram

Anonym sa...

Härligt som alltid uttrycker du dina ordval, medan kapitlen i din livsbok fylls på mer och mer..
Ostkupan ja vad ska man säga :-)
Visst kan det bråkas om små bagateller lite var stans.. det där ler jag åt.. inget att fästa sig vid:-)
Skönt din dag igår var en höjdardag.. det där att väga sina ord rätt, måste bara det ta på kraften.
Ha de gott min vän o kram på dig.

Anonym sa...

Jag känner igen det här ostkupekriget som du beskriver. Mina föräldrar håller på så också. Det jobbigaste är att dom skall dra in mig med. Det bästa är att hålla sig utanför! Jag väljer mina krig den saken är klar! Jag har börjat läsa din blogg och tycker du är fantastisk som hanterar detta med din man så bra. Jag förstår vilken vånda du måste genomlida vissa dagar. Är det okey om jag länkar till din blogg? Ha de nu så gott/Tussegumman

Elisabeth sa...

maria: Jag är så tacksam för alla perspektiv jag kan få...! Ditt perspektiv är mycket värdefullt, dels utifrån din tidigare profession, men också för att du är en medmänniska som jag känner bryr sig om..
Ja, jag hoppas verkligen att jag ger något tillbaka.. Kram..

åsa: Ja, "huke er gubber och gummer, för nu laddar jag om..." Ha det så bra du också.. och att det blev ett lyckat kalas.. Kram..

ella: Ja, ibland kan man undra över föräldrars ålder...! Men vi är lite som italienska familjer tror jag, vi älskar och slåss med samma glöd!!
Åja, ibland är mitt tålamod lika med noll...! Finns det inte ett ordspråk om tålamod? Kram..

angel: Ja, föräldrar är bara för mycket ibland... ostkupor eller spikar - det spelar ingen roll.. Men ha det gott.. kram..

pialotta: Ja,livsboken fylls på... den kunde ju bara ha fått vara lite roligare!
Ärligt måste jag ju säga att det är lite tufft att alltid vara på sin vakt, väga sina ord, och hitta på vad man ska säga när man måste ljuga... Kram..

tussegumman: Tack och välkommen! Vad roligt att du hittade hit! Håller med dig, att man ska försöka välja sina krig... än om jag inte kan göra det nu..!
Men jag är nog inte mer fantastisk än någon annan skulle vara i min situation... men tack för att du ändå tycker det! Det värmer..! Kram..

K sa...

Tänkte bara lämna ett tecken på att jag varit här. Har sett att du skrivit både hos maria och ella. Återkommer alldeles säkert.
Önskar dig och gubben en så bra helg ni kan ha!

Anonym sa...

Jag beundrar dig verkligen,stöttar dig i allt,du ska veta att du är såååååååååååååååååå beundransvärt i allt du gör öch säger,jag hör att det kommer från hjärtat,det är äkta,jag känner mig helt mållös,men du ska veta att jag backar upp dig i allt du gör!!!VARMA STYRKEKRAMAR TILL DIG!!!Jag tänker på er,varje dag!!!Tiina.

Elisabeth sa...

magalös! Tack! Du är så himla välkommen tillbaka.. ha det gott du med.. Kram..

anonym: Tack! Det var verkligen ord som värmer.. Ja, äkta och ärlighet är väl de honnörsord jag försöker leva efter.. Kram..

Anonym sa...

Vilken härlig läsning du gav mig, såhär på lördag morgon! I dag sitter jag med ett leende på läpparna efter din berättelse. Inte bara efter din hehehejdlöst roliga text om ostkupekrig, utan för att det verkar ha varit en förnöjsam och lugnare dag än på sistone.

Jag är så glad över att du är välförsedd med en ängels tålamod och en ängels humor (för visst har änglar humor?). Hoppas innerligt att vi bloggläsare och naturligtivs dina nära och kära (i verklighetens omgivning) lyckas ge dig den uppmuntran och uppmärksamhet som även du behöver få. Särskilt i dessa tider.

Elisabeth sa...

plupp: Vad roligt om jag kunde glädja någon lite... för någon "snyftportal" vill vi ju inte ha här inte!!

Sista stycket du skrev... jag tror du har en unik förmåga att läsa mellan raderna..?!

En livlina, som fått låta änglavingarna vila medans ryggen läker... är du! Kram..