lördag 19 maj 2007

Brevet från pappa..


.... till dig! Några rader som jag vet att han har skrivit i sitt hjärta, men som han inte längre kan skicka med posten!
Kram mamma
Hej lillgumman! Tänkte jag skulle skriva några rader till dig bara för att tala om hur viktig du är, och alltid har varit för mig! När du kom till världen, och jag såg dig för första gången, så tyckte jag att du såg ut som "min vän från Mars"! Du var alldeles inkletad med grönt barnbajs -så därför tyckte både jag och mamma att du mest liknade en liten marsmänniska!
Men den lilla ljuvliga lilla bebisen som så småningom tittade fram - det var du! Min lilla dotter!
Undrar hur många sagor du tvingade mig att läsa? Din första bok, "Max dockvagn", fick du av faster Britt på din 1-års dag. Den, och många fler barnböcker läste jag för dig nästan varje kväll! Undrar hur många gånger vi somnade bägge två mitt i sagan? Det var nog nästan varje kväll det också!
Vi gjorde så många saker tillsammans, du och jag! Bara du och jag! Att åka till "Barnens Hus", se på leksaker och dricka "Vira Blåtira" var vår egen lilla utflykt som vi gjorde ofta, ofta! Ta en promenad till parken med alla gungor, gå på OK och köpa godis, reta mamma, mysa TV:n - det var du och jag, Carolina! Tack lilla gumman, för att jag fick vara din "favvo-pappa"!
Nu har åren gått och du har blivit 16 år! Min lilla "allväders-kajsa" har blivit stor, och nya äventyr väntar på dig! Jag kan inte följa med dig på den resan - pappor brukar inte få göra det! Men i mitt hjärta ska du alltid vara min lilla "fia-lotta larsson", som en gång skrev i sin lilla bok: "ja ha vädens besta papa"! Det ska jag ALLTID vara för dig!
Som du vet, så har jag nu fått sjukdomen Alzheimers! Den gör så att mitt minne blir sämre och sämre, och att jag inte kan se alla gånger jag är dum mot dig! Det är en allvarlig sjukdom - och det finns inget jag kan göra för att stoppa den! Så lilla gumman, vill du lova mig en sak? De gånger som jag är dum och elak mot dig, kan du då försöka minnas allt vi hade innan jag blev sjuk, och den pappa jag var för dig då? För du ska veta att här inne i mitt hjärta så finns du alltid kvar- jag är samma pappa, och jag älskar dig precis lika mycket som jag alltid har gjort! Det är bara det, att jag inte kan visa det på samma sätt nu...! Kan du det?
Jag gjorde dig så illa idag! Förlåt mitt älskade lilla barn! Förlåt! Men vet ändå att du alltid kommer att stå mitt hjärta närmast - nu och för all framtid, Carolina!
Jag älskar dig/Pappa
Lördag idag... (sov jag när sommaren drog förbi? .... för idag blev det höst igen...!)
Fick kaffe på säng! Tack lilla du! Vi fikar tillsammans en lång stund... viktigt och mysigt!
Claes och Elsa (Jonas kompis med liten pytta-dotter) kom på besök! Åh, inte minns jag att Carolina har varit så liten någon gång!! Va? Nej, hon bara poff... så var hon 16 år!! Typ!
Hade lovat lille David en hamburgare på MVG-gallerian, så Jonas, David och jag åkte ned på stan! Märkte ju att Sven-Erik var ganska "off" och irriterad- men vi skulle bara åka ned en liten stund, så jag tänkte att det går nog bra! Men.... det gjorde ju inte det! Carolina ringde efter ett tag och grät: "Du måste komma hem, mamma! Direkt! Pappa har.... " Hon berättade gråtande vad han hade gjort (skriver inte om det nu...! kanske sen..!) och jag kände ångesten och rädslan växa ikapp med varje ord hon sa! Varför i h-e hade jag åkt iväg?????
Sa till henne att genast gå upp till mormor och morfar, vilket hon också gjorde!
Panik hem!
Försökte säga till S-E, och markera för honom att så här får man inte göra - men... jag såg att han tog inte in något alls! Han minns helt enkelt ingenting, sitter alldeles tyst o blir sen bara arg!
Bara att droppa allt igen - något annat är inte möjligt längre!
Funderar nu hur jag bäst ska lösa det här.... för Carolinas skull! Får se..
Middag (utan Sven-Erik, som gått och lagt sig... han vill inte ha någon middag!). Ingen Ally idag - och då naturligvis håller jag mig vaken!!
På kvällen är Sven-Erik som vanligt och har glömt alltihopa! (Visste jag ju att han också skulle göra...!)
Zappar ensam... som vanligt!!
Roligt idag: kaffe på säng hamburgare
Mindre roligt idag: Allt!
Tips: Var rädda om era barn - de går heller inte i repris! Kram
Till alla mina livlinor: Ett enkelt, men ödmjukt TACK!!

4 kommentarer:

Anonym sa...

En underbart vacker kärleksbeskrivning från en far...Det låter så jobbigt att ha det som du.....Att behöva se en älskad människa försvinna så....Och för dottern måste det vara fruktansvärt att se sin far. Hoppas ni finner styrkan att ta er igenom allt det svåra. Men jag tror din dotter har en superdupermamma som finns där även när hon själv har det svårt. Massor av kramar från mig......

Anonym sa...

ja jag som känner Sven Erik och vuxit upp med honom, vet inte vad jag kan säga nu..tårarana bara rinner

cillirill sa...

Ja tårarna bara forsar! vad kan man säga vad kan man göra? jag blir mållös o jätte lessen för allas eran skull det måste vara jätte jobbigt för er alla tre

Elisabeth sa...

annli: Tack för dina underbara kommentarer! De värmer och stärker.. Kram

pyrobritt: vill ju inte göra dig ledsen.. jag vet ju att du som hans syster också lider... kram

cillirill: vill inte att du heller ska gråta.. kram